Torpet Kolmaden har anor tillbaka till 1760-talet. Nu har du möjlighet att se torpet lite från ovan när du loggar denna cache!
Bebyggelsen vid dagens Kolmaden har en lång och mycket intressant historia som sträcker sig tillbaka till 1700-talets mitt. På den tomt dagens torp ligger har det funnits flera generationer av byggnader under ett flertal olika namn, Margretetorp, Trefligheten, Lyckan, Dellsjötorpet och Kolmaden. Denna mångfald av namn kan lätt skapa förvirring men jag skall försöka att reda ut begreppen.
Margretetorpet
Margretetorpet låg på höjden ovanför det som var torpet Kolmadens ladugård (idag möteslokal och omklädningsrum). Detta var troligen det första av torpen på utmarken under Stora Torps gård. Exakt när det byggdes går inte att helt säkert fastställa. Den tidigaste noteringen kring torpets invånare återfinns i födelseboken för Örgryte socken år 1768, då torparen och före detta soldaten Anders Björck och hans hustru Margareta Ericksdotter fick sin dotter Anna Brita. Då noteras deras namn i födelse- och dopboken, men inte vilket torp de bodde på. Samma år som Anna Brita föddes avled Anders av ”bröst”, han blev 64 år. Änkan Margareta tilläts bo kvar på torpet tillsammans med sin dotter. Det vanliga var annars att änkor utan söner i arbetsför ålder fick lämna torpen ganska omgående. Anledningen till att Margareta fick bo kvar var att hon fick anställning som hushållerska på Stora Torp, vilket mantalslängden avslöjar. Mor och dotter finns antecknade i husförhörslängden fram till år 1780 men det är något oklart om de bodde kvar på torpet eller om de flyttat ned till gården Stora Torp. Även sedan änkan Margareta var borta kom hennes namn att förknippas med torpet. Ännu år 1815 när den första kartan upprättades över Stora Torp med utmarker, bar torpet hennes namn; Margretetorp.
Lyckan – Trefligheten – Kolmaden
Samtidigt med Margretetorp fanns från 1780-talets slut ett hus med namnet Lyckan. Det låg närmare vägen i det som idag är ett stenparti till vänster om grinden när man kommer in på nuvarande Kolmadens område. Huset kallades även för Trefligheten under några år i början av 1800-talet innan det åter fick namnet Lyckan. (Första gången man träffar på namnet Trefligheten är i mantalslängden från år 1811, därefter kallas det åter för Lyckan ända till år 1866.) År 1866 ändrades namnet till Kolmaden.
Omkring år 1803 flyttade Bengt Larsson till Trevligheten. Han fick under något år dela huset med Eggerts. Bengt stannade kvar på torpet till omkring år 1813, då han flyttade över till sitt nya torp, vilket han även namngav, Bengtstorpet.
Efter att Bengt flyttat tycks det som om torpet var övergivet under ett antal år. Orsaken var troligen att man byggde om torpet. Den gamla konstruktionen med ett bostadshus av trä sammanbyggt med en ladugård och lagerbyggnader i sten var kanske inte praktiskt. Istället byggde man ett nytt bostadshus några meter från ladugården. Den gamla torparstugan byggdes om till lada och loge. En del av byggnadsmaterialet kom troligen från det gamla torpet Margretetorp som revs vid samma tid. Det nya torpet bestod av två långsmala byggnader med en bredd av knappt fem meter. Ladugården var lite över tio meter lång medan stugan var knappt åtta meter lång. (Brfv Fnr: 17826 Stora Torp år 1840.)
När det nya boningshuset stod klart år 1821 flyttade torparen Johannes Nilsson och hans hustru Johanna Larsdotter in. Johannes hade tidigare varit dräng på Lilla Torps gård och Johanna hade tjänat som piga på samma gård. Nu fick de möjligheten att bygga upp ett eget hem.
De sista invånarna lämnar Kolmaden
Mellan åren 1962 och 1986 bodde Henning och Ester Johansson på Kolmaden. De var de sista fast bosatta på platsen. Idag är det flera föreningar som sköter torpet och har det som centrum för sina aktiviteter.
Texten ovan är hämtad ur: Hallén, P., Storstadens utmark. Delsjöområdets historia under 10 000 år. Göteborg 2007