Läseboda By
De var här det började......mitt älskade Lessebo.....
Öster om Lessebo fanns fram till 1700-talets slut byn Läseboda med dess två skatteenheter: Västregården, senare benämnd Bruksgården, och Östregården. När dessa gårdar kom till är osäkert men de om nämndes för första gången 1545. Området kallas numera Bolet och har sedan det avbefolkats använts som bland annat betesmark. Vid arkeologiska utgrävningar under 1980-talet upptäcktes husgrunder, källargrunder, brunnar, röjningsrösen, terrasskanter samt järnfram ställningsplatser. De lösa fynden innefattade keramik, tegel, järn, järnslagg, kvarts, glas, flinta, ben samt kritpipor.
Lessebo har en anrik brukshistoria och förknippas först och främst med handpappersbruket. Det startades i slutet av 1600-talet och har sedan dess präglat samhället på många sätt. Inte lika känt är att Lessebos ursprung står att finna i den östra utkanten av samhället. Här, intill sjön Läen, fanns redan under medeltiden Läsebo by. Området kallas på goda grunder Ekebacken. Höjden invid sjön har ett rikt bestånd av raka ekar medan odlingslandskapet ligger öppet i sluttningen ned mot stranden. Man kan följa den smala vägen rakt ner mot vattnet och har då på norra sidan en kraftig stenmur. Den utgör gräns för den gamla bybildningen och är idag det tydligaste spåret efter medeltidens Lessebo.
Läsebo nämns i skrift första gången 1538 och namnet anses höra ihop med sjön Läen. Det senare namnet Lessebo skulle kunna tolkas som Läsjöbodarna, alltså bosättningen invid sjön. Läsebo bestod vid den här tiden av två hemman och var därmed en liten bondby. Gårdarna ägde rättigheterna till vattenfallen vid Lesseboån, vilket gjorde dem intressanta för utomstående under det expansiva 1600-talet. Erik Knutsson, som var förvaltare vid Åryds bruk, anlade 1658 ett järnbruk med masugn i Lessebo. För att komma åt vattenkraften köpte han det västra av byns hemman. Industrin förlades inne i nuvarande samhället medan administrationen sköttes från Läsebo. Så småningom införlivades även den andra gården och 1693 omvandlades industrin till ett handpappersbruk.
Med den ökade industrialiseringen växte också behovet av bostäder och ekonomibyggnader för brukets alla anställda, och Lessebo samhälle växte fram längs ån mellan Läen och Öjen. I början av 1800-talet hade de centrala delarna av bruksorten fått en samlad planlösning i typisk bruksstil, med herrgård, manufakturbyggnader och arbetarbostäder. Redan då verkar det som om gårdarna i Läsebo försvunnit och byn övergivits. Spåren efter Läsebo syns i landskapet, som har rätlinjiga vägar och stenröjda åkermarker omgärdade av murar. På de ursprungliga tomterna finns många lämningar efter den tidigare bebyggelsen i form av husgrunder och invallningar. Området har delvis grävts ut arkeologiskt och man har då också hittat lämningar efter järnframställningar.