Labradoriitti (FIN)
Kumpulan kampuksella, Physicumin edessä on kaksi kivipaasia, jotka huomasin kun olin menossa kokoukseseen siellä. Mikä kiinnitti huomioni oli sinisinä välkehtivät "silmät". Ihmettelin mitä ainesta kivet ovat ja päätin ottaa selvää. Aika niukasti löytyi tietoa, mutta kävi kuitenkin ilmi, että ne ovat labradoriittia. Labradoriitti (synonymi spektroliitti) on mineraali, joka kuuluu maasälpäryhmään. Se muodostuu kun magma hitaasti jäähtyy ja kristallisoituu syvällä maankuoren sisällä, tyypillisesti syväkivissä kuten gabbrossa ja basaltissa. Kemialliselta koostumukseltaan se on natrium-kalsium-alumiinisilikaattia. Sen kovuus Mohsin asteikolla on 6-6,5 eli luokitellaan kovaksi ja ominaispaino 2,69-2,72.
Perusväriltään labradoriitti on tummanharmaa tai musta, mutta siinä näkyy värikkäitä kohtia (kutsutaan värileikiksi), useimmiten vihreitä tai sinisiä, mutta siinä voi esiintyä myös koko värispektri. Tämä johtuu magman hitaasta jäähtymisestä, jolloin kristalleihin on muodostunut mikroskooppisen pieniä lamelleja. Lamellit hajottavat ja taittavat valoa ja tuottavat värileikin. Usein kivet hiotaan, jotta saadaan värit paremmin näkyviin.
Nimensä kivi on saanut Kandassa sijaitsevan Labradorin niemimaan mukaan, missä sitä ensimmäisenä löydettiin. Suomesta labradoriittia löytyy esim. Ylämaalta kaakkois-Suomesta, mistä nämä kivet todennäköisesti ovat peräisin.
Labradoriittia käytetään koriste-esineiden materiaalina ja se kiinnostaa myös keräilykohteena. Paikan päällä olevat kivet liittyvät siihen, että kampukselta löytyy geologian laitos.
Tehtävät:
1.Miksi kiven pinta on erilainen kun vertaat Physicumiin ja Väinö Auerin kadulle päin olevaa puolta?
2. Miksi kiveä kutsutaan suomeksi usein spektroliitiksi? Lue kuvausta ja tarkastele kiveä.
3. Ota kuva itsestäsi tai nimikyltistäsi siten, että kivet näkyvät taustalla, ja liitä se loggaukseen.
Lähetä vastaukset sähköpostilla tai viestikeskuksen kautta. Jos olet paikalla yliopistorakennusten aukioloaikoina, niin voit myös käydä Physicumin aulassa ihailemassa vedessä pyörivää pallograniittikuulaa.
Labradorit (SWE)
Framför Physicum på campus Gumtäkt står två svarta stenar, som jag lade märke till när jag var på väg till ett möte där. De blå "ögonen" på stenarnas yta glimmade vackert i solskenet och jag undrade vad för slags sten det är fråga om. Jag hittade ganska knappt med information, men det framgick i alla fall att det är fråga om labradorit. Labradorit (synonym spektrolit) är ett mineral som hör till plagioklaserna och bildas då magma långsamt kallnar och kristalliseras djupt i jordskorpan. Typiskt för sådana djupbergarter som gabbro och basalt. Till sin kemiska sammansättning är labradoriten natrium-kalcium-aluminiumsilikat. Dess hårdhet på Mohs skala är 6-6,5, så den klassas som hård, och har en specifik vikt på 2,69-2,72.
Labradoriten är till sin grundfärg mörkgrå eller svart, men uppvisar en iriserande optisk effekt som kallas labradorescens. De vanligaste färgerna är grönt och blått, men även hela färgspektret kan förekomma. Labradorescensen har sin grund i att magman har stelnat långsamt och då har det blidats mikroskopiskt små lameller i kristallerna. Dessa lameller bryter ljus och ger upphov till fenomenet labradoresens. Ofta slipas stenarna för att få fram färgspelet ännu bättre.
Namnet labradorit kommer av att man första gången hittade mineralet på Labrador-halvön i Kanada. I Finland förekommer labradorit åtminstone i Ylämaa i sydöstra Finland, varifrån dessa stenar troligen härstammar.
Labradorit används i prydnadsföremål och särskilt de mångfärgade exemplaren är intressanta samlingsföremål. Stenarna finns troligen på platsen därför att geologiska institutionen finns på campuset.
Uppgifter:
1. Varför är stenarnas yta olika på sidan mot Physicum och sidan mot Väinö Auers gata?
2. Varför tror du att stenen ofta även kallas för spektrolit? Läs beskrivningen och titta på stenarna.
3. Ta en bild av dig själv eller din namnskylt med stenarna i bakgrunden och bifoga den till loggen.
Svaren på uppgifterna skickas via e-post eller message center. Om du är på plats vid en tidpunkt då universitetsbyggnaderna är öppna, gå gärna in i Physicums aula och beundra bollen av klotgranit, som snurrar i vatten.
Labradorite (ENG)
On campus Kumpula there are two black stones in front of the building Physicum, which I noticed when I was going to a meeting there. What caught my attention were their blue "eyes" that were shimmering in the sunlight. They intrigued me, so I decided to find out what kind of stone they are. It turned out that they are labradorite, which is also known as spectrolite. This is a mineral that belongs to the plagioclase series. Labradorite forms from slow cooling and crystallization of magma deep within the Earth's crust, typically in mafeous igneous rocks like gabbro and basalt. Chemically it consists of sodium-calcium-aluminiumsilicate. It’s hardness on Mohs scale is 6-6.5, why it is classified as hard, and it’s specific gravity is 2.69-2.72.
The basic colour is dark grey to black, but it shows an iridescent optical effect called labradorescense. The most usual colours are green and blue, but the whole colour spectrum is possible. The specific chemical composition and very slow cooling rate of the magma caused the formation of microscopic lamellae with the crystals. These lamellae cause light to scatter and difract, producing the brilliant, shifting colours called labradorescence. Often the surface of the stone is polsihed to highlight the colouring.
The mineral is named after the Labrador peninsula in Canada, where it was first found. In Finland labradorite is found at least in Ylämaa, south east Finland, from which location these stones probably originate.
Labradorite is used for decorative purposes and especially multicoloured specimens are popular collection items. The stones on site are here because the institute for geology is situated on the campus.
Tasks:
1. Compare the stone surface on the side towards Physicum and Väinö Auerin katu. Why do you think they are different?
2. Why do you think this type of stone is often called spectrolite? Read the description and look at the stones.
3. Make a picture of yourself or your nametag with the stones in the background. Post it together with you log.
Send the answers to the questions via e-mail or the message center. If you are on the site at a time when the university buildings are open then you can go inside the Physicum aula and have a look at the globe of orbicular granite turning around in water.
