[Sve]
Redan vid slutet av 1600-talet bröts järnmalm på Ulvön och senare upptäcktes att denna malmåder fortsatte över öarna mot Trysunda och norrut.
År 1830 begav sig torparna Per Jonsson i Flärke, Gideå socken och Jon Nilsson i Nederön, Arnäs socken till Trysunda som "gruvuppfinnare". De hittade en malmfyndighet på östra sidan av Storviksberget och för denna utfärdade Bergmästarämbetet den 14 december 1833 en mutsedel, vilken de året efter sålde till Gideå bruksägare Eckhoff. Ytterligare fyra utsedlar utfärdades för Trysunda och samtliga köptes av Eckhoff. 1835 bröts 70 skeppund (1 skeppund=170kg) i Storviksberget, 70 skeppund i Björnviken. Under följande två år bröts sammanlagt ca 1550 skeppund malm.
Den andra epoken i Trysundas gruvhistoria påbörjades omkring 1915. Två gruvingenjörer, G V Lapidius och Nordvall konstaterade att malmen, förutom järn, innehöll vanadin och erhöll mutsedlar för fyndigheterna. Dessa såldes till en förvaltare Eriksson i Sundsvall som startade brytning. Under det pågående 1:a världskriget ökade efterfrågan på legeringsmetallen vanadinoch det fanns förhoppningar om storaffärer. Det investerades 250000 kr (en ansenlig summa på den tiden) för den nya gruvan "Trysunda Vanadinfält" i maskiner, utrustning och byggnader för både redskap och arbetsfolk. Gruvingenjörerna lät även bygga ett bostadshus för sin egen räkning nordost om Storviken. Endast grunden efter den na finns kvar idag.
När kriget slutade 1918 ändrades förutsättningarna för försäljning och företaget gick i konkurs. Verksamheten upphörde och någon malm från Trysunda Vanadinfält kom förmodligen aldrig att utskeppas. Byggnaderna lämnades öde och all utrustning skingrades. Den stora ångmaskinen "lokomobilen" för drift av slipmaskineri för borrar står kvar som det mest påtagliga minnet från den senaste gruvepoken på Trysunda. Finner man ett verktyg med initialerna T.V. härrör det från Trysynda Vanadinfält. Spår efter brytningen syns i berget ovanför maskinen.
[Eng]
At the end of the seventeenth century iron ore was found on the islands of Ulvön and later even here on Trysunda. Two farmers who called themselves "mine inventors" recieved privileges in 1833 to start ore mining on Trysunda. However, they soon sold their privileges to the owner of a factory, Mr Eckhoff. Between 1835 and 1837 2690 ship-pounds (45700 tons) of iron was extracted from the mines. The second epoch started about 1915 during the First World War, when it was discovered that the ore also contained Vanadium. A company called Trysunda Vanadinfält invested 250000 SEK (very much money at that time) in equipment, buildings and barracks for workers and machinery. The demand for Vanadium decreased after the end of the war and all mining activites stopped. The big steamengine which drove a machine for sharpening drills is the most tangible memory from the latest mining epoch on Trysunda.
Cachen är en glasslåda gömd på öns största badstrand. / The cache is a icecreambox, hidden on the biggest beach at the island.
