För att hitta finalen till denna myst behöver du göra lite efterforskningar hemifrån kring den plats som mystens koordinat pekar på. Svaren fanns tidigare på två skyltar men då dessa regelbundet har vandaliserats har jag fått göra en mindre justering av beskrivningen.
* Nordkoordinaten till finalen är: N 57 41.0XX Sök efter vilket fornlämningsnummer Kung Rings grav har: RAÄ-nummer: Göteborg XXX:1 Subtrahera XXX med 118 och du får XX.
* Östkoordinaten till finalen är E 012 01.0YY Den får du fram genom att söka efter kolerakyrkogårdens fornlämningsnummer: RAÄ-nummer: Göteborg YYY:1. Subtrahera YYY med 59 och du får YY.
----
To find the finale to this mystery, you need to do some research from home around the location that the mystery's coordinates point to. The answers were previously on two signs, but since these have been regularly vandalized, I have had to make a minor adjustment to the description.
N 57 41.0XX To replace XX, take the “Fornlämnings nummer, RAÄ-nummer: Göteborg XXX:1” of king Rings grave - (subtract) 118
E 012 01.0YY To replace YY, take the “Fornlämnings nummer RAÄ-nummer: Göteborg YYY:1.” of cholera-cemetery - (subtract) 59
Du kan validera din pussellösning med
certitude.
Myter och verklighet kring hällkistan
Hällkistan var en vanlig gravform under perioden 2400-1800 f.Kr och enbart inom Göteborg finns ca 20 st. Det som idag återstår av hällkistan är egentligen endast en ruin. Ursprungligen har den varit täckt med tackhällar och kanske varit täckt av jord så att den bildat en kulle. Att hällkistan varit täckt med takhällar vet vi tack vare ett brev skrivet av Laurentius Böker 1692. Han skrev till fornforskaren Olof Rudbeck och var mycket upprörd över att hällkistan vid Kallebäck hade blivit vandaliserad. Omkring år 1682 hade Böker gjort ett besök vid hällkistan och då hade den kvar sina takhällar. Tack vare denna observation av Böker vet vi på ett årtionde när tidpunkten för vandaliseringen av hällkistan. Det var också Böker som skapade namnet kung Rings grav, eller Ringshåla som man kallat platsen i senare tid. Böker menade att detta var vid Kallebäck (Kailepit) som kung Ragnvald Knaphöfde var begravd efter att han hade blivit ihjälslagen. För att bevisa detta hävdade Böker att området i äldre tider kallades Kallebäcksputt (putt = blöt sump) men att det förkortades till Kalleputt eller Kailepit. På denna inte allt för starka bevisgrund hävdade Böker att kungen dog på denna plats och inte i Karleby-långa utanför Falköping som andra källor hävdat.
Bökers levde i en tid innan man kände till människans förhistoria det är därför lätt att förstå att dessa stora stengravar krävde en rimlig förklaring. Med tanke på gravens storlek kunde Böker knappas tänka sig något annat än en kunglig grav. Vi bör därför inte döma honom allt för hårt.
Idag tänker vi oss däremot att graven är från den yngre stenåldern och att det var en kollektivgrav för en familj, släkt eller kanske en mindre by. Här har troligen begravts många människor under en längre tid.
Platsen har dock fått besöka av en ”kung” blomsterkungen Carl von Linné när han var ute på sin Västgötaresa 1746. Den 11 juli gör han följande anteckning. ”Kungsgraven låg i sydost ifrån Karlebäck uti en liten ätteplats med upprättade stenar; hon var 2 1/2 famn lång 1 famn bred och eljest byggd såsom Hjelmars grav vid Falköping.”
Graven har aldrig undersökts av arkeologer men det finns uppgifter om att graven plundrades under 1800-talets början. Det är Stenström som återger händelsen i sin bok Örgryte genom tiderna. Det var Hulda Johansson, född 1856, som berättade historien för Stenström. Händelsen utspelade sig på 1820-talet, enligt Stenströms uppgiftslämnare, då några skattsökare plundrade graven. Dessa skall då ha funnit en hjälm av koppar (eller kanske brons). Därefter sattes det vakter vid graven under en tid framåt. Man bör tänka på att det Hulda berättade om utspelade sig ca 30 år före hennes tid och det kan under en så lång period uppstå många förändringar och förbättringar i en muntligt berättad historia.