1804 startade alunbruket i Degerhamn, Ölands Alunbruk eller Södra bruket som det blev i folkmun.
Bruket utvecklades snabbt och det största problemet var att skaffa arbetare till det växande företaget.
För att få arbetarna att stanna kvar var ägaren Adelsparre tvungen att bygga bostäder till arbetarna. Han lät bygga flera hus längs bruksgatan men trots detta blev det trångt i husen, att bo upp till 10 personer i ett rum var inte ovanligt.
Adelsparre införde också ett särskilt bidrag till barnfamiljer för att de skulle stanna. Som betalning fick man ett speciellt mynt av trä som man endast kunde handla för i brukets egna affär, på så vis gick arbetarnas löner tillbaka till bruket.
Vid skifferbrytningen fick varje arbetare ansvara för sina verktyg, skulle något gå sönder eller försvinna fick man själv ersätta det.
När alunskiffern brändes bildades en gulvit rök som innehöll svaveldioxid, befolkningen protesterade mot bruket och röken som de ansåg giftig, och vid flera tillfällen fick myndigheterna intyga att röken var ofarlig.
Verksamheten fortgick till 1886, då köptes företaget upp och ett nytt företag startades i deras lokaler.
Kvar står idag ett vinddrivet vattenpumpverk, en smedja, ett stenhus och en fabriksruin.
Fakta om Södra bruket är hämtat ur skrifter om Ölands Industrier.
