Kusten mellan Åhus och Kivik kallas i folkmun för Ålakusten.
Berättelserna och skrönorna om händelser längs kusten är många. Det berättas bland annat om strandfogdar som red längs kusten på halta hästar och med en lykta i handen, för att ljuset skulle se ut som det kom från ett gungande fartyg på havet och locka främmande skepp i kvav.
En berättelse om ett skeppsbrott lyder så här:
”En tvåmastad skuta gick på grund vid Revhaken. Den sprang läck och bröts så småningom itu av bränningarna. Förskeppet med hela besättningen sjönk och alla drunknade. När stormen bedarrat sattes en båt i sjön och tre bröder från s.k. Trulsasläkten i Yngsjö tog sig ut till vraket. När de steg ombord på akterskeppet som stod inkilat mellan stenarna träffade de på en ung kvinna med ett barn på armen. Hon hade praktfulla kläder och gyllene skor, hennes hållning var stolt och hon talade ett språk som de inte förstod.
Karlarna tog henne med i båten in till land. Kvinnan ville tacka för hjälpen och sträckte fram sin hand. Då upptäckte den äldsta av bröderna, som var strandfogde, att hon bar flera dyrbara ringar. Han greps av habegär och försökte förgäves slita av ringarna från hennes fingrar, men de var uppsvullna efter de fasansfulla timmarna på det förlista fartyget. Då tog strandfogden upp sin kniv och skar av kvinnans fingrar.
På så vis kom han i besittning av de åtråvärda ringarna Av smärta och fasa förlorade den främmande kvinnan medvetandet. Ogärningsmannen fullbordade då sitt dåd genom att döda både henne och det lilla barnet. De båda begravdes sedan i största hemlighet i ”lilla drivan” vid Yngsjö.
Händelsen uppmärksammades vida omkring och ryktet om det avskyvärda mordet nådda till slut England där det väckte stor förbittring. Den mördade kvinnan var en prinsessa från ett av de brittiska grevskapen. Och det berättas att skånska sjömän som besökt England sett en minnestavla över prinsessan med en förbannelse över mördaren inristad i stenen.
En tid efter mordet på prinsessan fick de tre bröderna vara med om en skrämmande upplevelse. I homman fick de en jätteål, den största de någonsin hade fångat. Två av bröderna ville släppa tillbaka den ner i havet, men mördaren var även denna gång girig och drog upp den i båten. När ålen kom iland började den växa ännu mer och blev till ett skräckinjagande monster. Alla förstod nu att det inte var någon vanlig ål utan Hin Onde i egen hög person. De sprang hem till gården men den stora ålen ringlade efter nästan lika fort som de orkade löpa undan. När de äntligen var framme låste de dörrarna och gömde sig under sängarna. Den skräckinjagande varelsen ropade gång på gång den äldsta broderns namn för att kalla ut honom på gårdsplanen. Men matmor fann sig snabbt och ropade tillbaka:
- Här finns ingen med det namnet – utom hunden!
Morgonen därpå hittade man hunden ihjälslagen och skinnet uppspikat på ladugårdsväggen.”
Vad som är sant och vad som är skröna är svårt att säga. Sant är att ett engelskt skepp strandade vid Revhaken på 1760-talet. Resterna av det lär fortfarande kunna skönjas vid lågvatten. Skeppet var lastat med stensarkofager, och flera av dem har bärgats. En av dem finns till beskådande vid promenadstråket mellan centrum och torget i Åhus.
Ägaren till ålaboden en bit bort är medveten om cachen.
Han är en av de få aktiva ålfiskarna som finns kvar längs Ålakusten. Ta dig gärna tid för en pratstund och kanske handla något ur hans läckra utbud.
Var noga med att återplacera cahen där du fann den. // Please place it where you found it.
Lycka till!