Hammarbacken was a part of the old Ludvika works and was founded by Gustav Vasa around 1550 for the production of bar iron.
Inom området finns Smedbostad och museum.
Under sommarhalvåret finns ett café och aktiviteter som lunchmusik.
Hammarbackens dag firas i i juni och ”Knivveckan” infaller i juli.
En loppmarknad finns varje lördag hela sommaren.
Ludvika anlades på 1500-talet under Gustav Vasas tid som ett kronobruk för smide av stångjärn. År 1726 kom bruket i familjen Cedercreutz ägo och stannade i släkten till början av 1800-talet. De sista privata ägarna var familjen Roth, som drev bruket fram till nedläggningen år 1920. De gav verksamheten en ny inriktning vid sekelskiftet. Vid sidan om hytta och stångjärnshamrar byggdes en ångsåg för att bearbeta timmer. I Ludvika Ström anlades ett kraftverk. I ravinen på andra sidan strömmen ligger ruiner av Marnäs hytta, en bergsmanshytta med anor från 1500-talet.
Bruksmiljön är byggd efter ett centralperspektiv. På strömmens södra sida anlades på 1750-talet kyrkan av trä. Kyrkans mittaxel kan följas över ån där den går genom herrgården med flygelbyggnader. Från herrgårdens framsida utgick bruksgatan Hammarbacken. Den finns ännu kvar på toppen av kullen, men har stympats av järnväg och landsväg.
Vid gatan låg smedsbostäderna, byggda kring sekelskiftet 1800 med slagg i murverket. En av de ursprungliga byggnaderna återstår. I denna har en museibostad inretts, vilken visar hur en familj levde vid sekelskiftet 1900. Denna byggnad rymmer sommartid även ett café.
Vid Hammarbacken står ett imponerande sädesmagasin i tre våningar. Vindflöjeln har årtalet 1805 och enligt traditionen var det kvinnor, som bar det tunga murbruket vid bygget. Magasinetanvänds sommartid som utställningslokal.
The Ludvika works was founded in the 16th century, during the reign of Gustav Vasa, as a government facility for the production of bar iron. In 1726, the ownership of the ironworks was transferred into the Cedercreutz family, where it remained until the beginning of the 19th century. The last private owner of the works was the Roth family, which ran the ironworks until its closure in 1920. At the turn of the century, the family had diversified the business, adding a steam-powered saw for cutting sawlogs, in addition to the new blast furnace and bar-iron forge hammers. A power station was built at Ludvika Ström. In the ravine on the other side of the river can be seen the ruins of the Marnäs smelting house, a homesteader’s smelting house dating back to the 16th century