GC1RT1M Gasbetong #1 - Durox (Traditional Cache) in Västra Götaland, Sweden created by Ezzmee

This cache has been archived.

Agori Berix: Hej!

Jag arkiverar din cache nu. Om du vill reparera/återställa cachen någon gång i framtiden är du välkommen att ta kontakt med oss. Om den då följer gällande guidelines så avarkiverar jag den gärna åt dig.

För att ta kontakt med oss använd kontaktfunktionen på geocaching.com eller denna länk: http://swedenreviewers.se/kontakt.aspx .

Hälsningar,
Agori Berix (reviewer)

Läs våra tips för att hur du snabbt får din cache publicerad: http://swedenreviewers.se/reviewprocess.aspx
För fler reviewertips se vår webbplats: http://www.swedenreviewers.se

GC1RT1M ▼

A cache by Ezzmee Message this owner

Hidden : 5/17/2009

Difficulty:

Terrain:

Size: Size: small (small)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:

I området öster om Våmb har sedan länge såväl kalkbrytning som stenhuggeriverksamhet bedrivits. Innanför industristaketet och upp mot Billingen låg Carlsro egendom där omfattningen av stenindustrin ökade starkt runt 1880. Stora öppna kallmurade ugnar för kalkbränning byggdes. Sågverk, kvarnar, stenhyvlar etcetera anlades och drevs via vattenhjul i Våmbsbäcken. Sinade bäcken fanns istället en ångmaskin som eldades med alunskiffer att tillgå.

Både kalkbrytningen och stenhuggeriverksamheten på Carlsro fortgick i varierande omfattning in på 1900-talet. Runt 1917 arbetade runt 30 personer på området med för den tiden omodern utrustning och utan någon större geist. Nya idéer och nytt kapital måste därför till för att verksamheten skulle överleva. Ingenjör August Robin Grane gick 1918 in som delägare och VD för bolaget som fick det nya namnet Skövde Mekaniska Stenhuggeri & Kalkbruks AB. En omfattande modernisering tog vid, nya maskiner köptes in och anläggningen elektrifierades. Ett stickspår byggdes som gick utmed nuvarande Diabasvägen och söder om idrottsplatsen för att sedan ansluta stambanan i höjd med P4:s södra kasernbyggnad. Emellertid saknade man ännu en framgångsrik produkt att tillverka. En sådan fann Grane dock i gasbetongen:

I början av 1900-talet hade man nämligen börjat fundera kring alternativa byggmaterial till sten och tegel. Man sökte efter något som förenade låg vikt med god hållfasthet och lång livslängd och som hade hög beständig mot värme och med utmärkt isoleringsförmåga. Civilingenjör Axel Eriksson arbetade vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Han började med att blanda kalk och malen alunskiffer för att sedan bränna detta i en ugn. Därefter tillsattes aluminium i pulverform varvid han fick en mjölliknande blandning som efter att han tillsatt vatten svällde upp till dubbla volymen. Denna hälldes sedan i formar som upphettades kraftigt varefter Eriksson fick stabila lätta block som gick att använda som byggstenar. Stenen var fylld med små porer av vätgas som bildades genom en kemisk reaktion under processen vilket gjorde den så lätt att den till och med flöt i vatten. Eriksson fick patent för sin gasbetongsprodukt 1919. Stenarna fick en blå färg av alunskiffern och kallades därför även för blåbetong.

1922 fick Robin Granes Skövdeföretag ensamrätten att tillverka gasbetong för västra Sverige. Efter diverse ekonomiska bekymmer lyckades företaget bygga en fabrik som framställde gasbetongen och den första leveransen ut skedde i augusti 1924. Produkten var dock ännu tämligen okänd bland majoriteten av byggherrar varför en massiv marknadsföring tog vid och 1927 kom att bli genombrottsåret för företaget. 1932 stod en ny fabrik färdig med betydligt modernare tillverkningsmetoder. Man inrättade ett laboratorium för kontroll av produkterna och för utveckling av nya. Produktionen började även gå på export till bland annat Danmark och Norge.

Stenhuggeri- och kalkbruksverksamheten som fortsatt parallellt med tillverkningen av gasbetong avvecklades med några års mellanrum i mitten av 1900-talet. Redan innan dess, närmare bestämt 1943, hade företaget bytt namn till Skövde Gasbetong AB.

1950 avgick Robin Grane som VD för företaget. Resten av det decenniet innebar en våldsam expansion inom byggsektorn. Företaget och produkten behövde ett namn som var neutralt och lätt att uttala på de flesta språk varför det 1955 bytte namn till Durox AB. Koncernen byggde gasbetongfabriker i såväl USA som Frankrike.

1960-talets första hälft innebar en fortsatt högkonjunktur inom byggandet. Marknaden började dock svikta mer och mer samtidigt som monteringsfärdiga trähus framgångsrikt började konkurrera med villor i gasbetong. De politiska vindarna var dessutom sådana att staten ville engagera sig i byggmarknaden för att bland annat hålla nere produktionskostnaderna och därmed hyresnivåerna. Staten kom därför bland annat att 1966 helt överta det krisdrabbade Durox. Staten investerade genom sitt eget bolag Statsföretag totalt runt 60 miljoner kronor i fabriken i Skövde. Bland annat togs 1967 en ny kalkugn i bruk som hade det goda med sig att den illaluktande och obehagliga rök som tidigare spritts över staden äntligen upphörde. En ny skärmaskin för gasbetongblocken inköptes också. Denna hann dock aldrig komma i bruk för 1969 upphörde verksamheten helt och ungefär 400 anställda friställdes. Marknaden hade till stora delar försvunnit och ytterligare tekniska eller ekonomiska insatser bedömdes därför som helt meningslösa.

Omedelbart söder om fabriksområdet finns en stor hög med rödfyr det vill säga förbränd alunskiffer som använts till att elda med i ugnarna. Ovanpå denna hög ligger stora mängder med skrotad gasbetong. Växtligheten har till största delen tagit över men i branterna syns ännu gasbetongblocken tydligt. Inne på fabriksområdet finns inte mycket kvar av de byggnader som tillhörde Durox utan merparten är byggt av systerföretaget Rockwool. Ursprungligen höll Durox till i det sydöstra området medan Rockwool kom att bygga sin anläggning i den nordvästra delen. Kvar av Durox finns dock bland annat den stora vitbeiga verkstadshallen nordväst om cachen och kontorsbyggnaderna ett hundratal meter norrut där numera en MC-klubb huserar.

Robin Grane lät uppföra en direktörsbostad på kullen söder om cachen. Huset bör när det byggdes ha varit en av Skövdes större privatbostäder. Till huset hörde en engelsk park med en tennisbana strax norr om huset, i öster en fruktträdgård med lusthus och en damm med bro över. Huset stod tomt och övergivet under 1970-talet men är numera återigen en privatbostad. Porten och uppfartsvägen kan ses från cachen medan huset till största delen göms bakom grönskan under åtminstone sommarhalvåret.

Alunskiffer innehåller en varierande mängd uran vilken kom att stanna kvar i gasbetongen. Denna avger därför en viss mängd gammastrålning men framförallt radongas som bildas när uranet sönderfaller. I början av 1970-talet uppmärksammades de negativa hälsoeffekterna av detta och stora resurser har därefter lagts ned för att komma tillrätta med problemet. Ännu finns inte någon lösning att sanera bort radonet med mindre än att all gasbetong tas bort. Då detta i praktiken innebär att hela huset måste rivas förespråkas istället en god ventilation för den vägen bli av med radongaserna. Produktionen av alunskifferbaserad betong upphörde 1975 i Sverige men ända fram till 1980 byggdes det hus i materialet.

Texten ovan bygger i stora delar på Kenneth Alfredsson artikel ”Robin Grane och Skövde Gasbetong” införd i Billingsbygden 1987.

STENEN SOM GÖMMER CACHEN ÄR EN ORIGINAL DUROX!

Additional Hints (Decrypt)

Bz abee äe xybpxna gbyi fxhyyr wnt söerfyå aåa tåat fgenk rsgre yhapu

Decryption Key

A|B|C|D|E|F|G|H|I|J|K|L|M
-------------------------
N|O|P|Q|R|S|T|U|V|W|X|Y|Z

(letter above equals below, and vice versa)