Ungefär ett
hundratal meter norr om gömman, strax söder om
gångbron över Östra leden, låg tidigare
gården Timboholm. År 1904 skulle fyra av gårdens
arbetare försöka gräva bort en kulle på
markens ägor och fann då det som med sina dryga sju
kilon är Sveriges största guldskatt. Man tror att skatten
gömdes under folkvandringstiden, det vill säga runt 400
till 550 år efter Kristus. Upphittarna fick dela på
20 000 kronor i inlösen för guldet vilket idag
skulle motsvara en dryg miljon kronor.
Skatten
består av nästan helt rent guld, 23-24 karat, och det
har därför spekulerats i att det är romerska
solidusmynt som smälts ner till de två tackor och
två kedjor av åtta respektive sexton spiralringar samt
två släta massiva guldringar som skatten består
av. Gissningsvis var tanken att guldet senare skulle smältas
om till halsringar, medaljonger och andra
statusföremål.
Vem som ägde
skatten och varför den grävdes ner eller gömdes
kommer vi sannolikt aldrig att få reda på.
Folkvandringstiden var en dynamisk och orolig tid med bildandet av
små riken runtom i nuvarande Sverige styrda av olika
härskare. Och under denna tid bör Timboholmsguldet ha
representerat en inte helt föraktfull del av den totala
mängden guld i det som senare skulle komma att bli
Götarnas rike.
Guldskatten
förvaras på Historiska museet i Stockholm men en kopia
finns även att beskåda på Skövde stadsmuseum.
En kanske inte fullt helt skalenlig kopia kan dessutom sedan
något år tillbaka beskådas mitt i
Timboholmsrondellen trehundra meter söderut som
påminnelse om fyndplatsen. Den ursprungliga kullen där
guldet grävdes fram finns inte längre men låg ett
trettiotal meter öster om cachen och ner i slänten mot
nuvarande riksväg 26.