Vårdinge kyrka ligger på en höjd nära sjön Sillen. De äldsta
partierna härrör från medeltiden, men exteriören fick sin nuvarande
karaktär år 1822. Troligen i slutet av 1100-talet byggdes en
gråstenskyrka med västtorn och ett smalare, rakavslutat kor.
Under 1300-talet breddades koret till samma längd som långhuset.
Murpartier från denna period är bevarade på ömse sidor om den
äldsta kormuren. Samtidigt byggdes troligen en sakristia i nordost.
Kring mitten av 1400-talet välvdes kyrkorummets tre travéer med
tegelvalv. De dekorerades med kalkmålningar av Albertus Pictor.
Målningarna var länge överkalkade men togs fram igen 1956. Det är
dock bara det västligaste valvet som är bevarat eftersom de två
övriga valven slogs om på 1800-talet och målningarna där då
försvann för alltid. Samtidigt förhöjdes tornet med en våning av
tegel och med blinderingar och ljudgluggar, och ett vapenhus
byggdes i söder.
Den nuvarande sakristian byggdes öster om koret och härrör troligen
från 1500-talets senare del att döma av valvets och portalens
former. Något senare, 1638, byggdes ett gravkor intill korets
sydmur. Gravkoret var avsett för Mårten Rosenstierna, som avlidit
detta år. Kyrkan rymmer fler adliga gravar, bland vilka kan
framhållas den från 1687 under tornet, avsedd för Alexander
Hummerhielm.
Tornets nuvarande huv byggdes av Lars Ersson i Himlinge kort efter
1737, då den gamla spiran rasat. 1822 upprättades ritningar av
arkitekt Henric Måsbeck till en genomgripande ombyggnad. I söder
och norr byggdes korsarmar varvid man använde sig av Rosenstiernska
gravkorets öst- och sydmurar. De gamla valven revs i kyrkans två
östra travéer och ersattes av gipsade trätunnvalv. Samma sorts valv
slogs i korsarmarna. Tornets nedre delar inbyggdes och medförde att
tornet sedan dess rider på långhusets västparti. Västra gaveln
erhöll den nuvarande huvudportalen, utförd i nyklassicistisk stil.
Kyrkan fick ny inredning med bl. a. altarpredikstol. Även läktaren
är i nyklassisk stil.
Under en restaurering 1894, ledd av Fredrik Lilljekvist, byggdes
åter nya tegelvalv och de vilar på två kolonner mellan kor och
långhus och med huggna kapitäl av kalksten. Det västra, medeltida
valvet är dock bevarat. Kyrkorummet inreddes helt i nygotik. Ett
program för etappvis restaurering uppgjordes 1935 av Ove
Leijonhufvud. De sista etapperna utfördes 1956-57. Då togs
medeltida kalkmålningar fram i västra valvet och på kormuren, där
dock bara några fragment är synliga. Det romanska fönstret i samma
mur erhöll en glasmosaik 1958, komponerad av Jan Brazda.
Altarskranket, predikstolen och bänkinredningen från 1894 ommålades
1940 och 1957.
Kyrkan, som rymmer 150 personer, är öppen sommartid kl 9-20 och
annars i samband med gudstjänster.
Källa:wikipedia