Majroskogen, belägen mellan stadsdelarna Svedmyra och Gubbängen, är kanske ett av Söderorts mest underskattade större skogsområden då skogen vid närmare undersökningar visat sig att bära på en mycket stor artrikedom med hel del ovanligare växter, svampar och djur. Antalet rödlistade och skyddsvärda arter är förvånansvärt stort. En starkt bidragande orsak till artrikedomen är den varierande topografin i Majroskogen, något som gör att man här hittar en mängd spännande naturtyper. Fuktiga sprickdalar bryter mot karga bergsryggar. Hällmarkstallskog dominerar men här finns även trädklädd myr med hjortron och tranbär, äldre granskog, hassellundar med vätteros, alsumpskog, fina ekmiljöer och brandpräglad gammeltallskog, en mycket sällsynt naturtyp i dagens skogslandskap.
Av fågelfaunan kan nämnas att bl.a.skogsduva, kattuggla, korp, spillkråka, mindre hackspett, sparvhök, entita, stenknäck, morkulla och stjärtmes häckar eller har häckat här de senaste åren. En riktigt ovanlig art som häckade 2005 var bivråk, något som verkligen visar skogens kvaliteter. Duvhöken är en regelbunden gäst.
När det gäller svampar så utgör Majroskogen en fin svampskog genom de många olika naturtyperna. Några mer sällsynta svampar som observerats är vintertagging, kamjordstjärna, grovticka, blomkålssvamp, alsopp, oxtungssvamp, hasselticka och kandelabersvamp. Talltickan är en karaktärsart för Majroskogens hällmarkstallskog, vilken skapar en rik hålträdsfauna.
Grodor hittas i stora delar av skogen men tyvärr verkar grodleken i princip ha upphört p.g.a. förstörda vattenmiljöer i skogens sydvästra del. Vanlig groda är fortfarande relativt allmän men även åkergroda ses då och då i dikena sydväst om skogen. Snok och kopparorm har setts, den förra i den steniga sydvästbranten.
Majroskogen är en typisk bondeskog, något som förklarar varför skogens naturvärden är så höga. Träd för husbehov har tagits ut och torparna har låtit sina djur gå på skogsbete men annars har skogen lämnats orörd. Detta har medfört att skogen har träd i alla åldrar och många träd, i synnerhet tallar, har uppnått en ansenlig ålder på mellan 100 och 200 år. En del senvuxna tallar uppe i hällmarkstallskogens magraste delar kan ha en ålder på 300 år. Inslaget av lövträd är stort, något som starkt bidar till det rika fågellivet i skogen.
Till sist kan nämnas att Majroskogen ingår i Storstockholms gröna kilar där den utgör spetsen på Hanvedenkilen. Majroskogen gränsar mot Fagersjöskogen, men Örbyleden ligger som en barriär emellan och skär på det sättet av Majroskogen mot resten av kilen, vilket är ett stort problem. Att bygga en passage i form av en ekodukt över Örbyleden har föreslagits och är fullt möjlig att genomföra.
Stockholms Naturskyddsförenings grönområdesgrupp arbetar aktivt med att inventera och dokumentera Majroskogen samt sprider information om skogens höga naturvärden.
Källa: Naturskyddsföreningen
Ta med egen penna!