Björnloka
Björnloka
(Heracleum sphondylium) även kallad
Björnfloka, är en art i familjen flockblommiga
växter och förekommer naturligt från Europa till Kaukasus, västra
Sibirien och nordvästra Afrika.
Björnlokan är en stor, grov och
flerårig ört, som tämligen allmänt förekommer på ängar och
vägkanter genom större delen av Sveriges floraområde, ungefär upp
till polcirkeln. Den blommar under högsommaren. Den är lätt
igenkänd bland de mer storväxta flockblommiga växterna genom sina
vita till gröngula kronblad och breda bladflikar, i synnerhet hos
de nedre bladen. Delfrukterna, som är starkt plattade, känns igen
på de breda oljegångarna, som inte når ner till fruktens bas.
Örtståndet är beklätt av styva hår.
Användning
De unga bladen kan användas som
kål eller spenat. Det berättas, att man förr även använde avkoket
av denna växt, som är ganska sockerrik, till bryggande av mjöd och
likör.
Giftighet
Björnlokan kan orsaka stor sveda
om den kommer i kontakt med huden hos människor. Björnloka och
jätteloka innehåller furanokumariner som är irriterande på hud,
särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fotosensibilisering).
Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och
blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i
veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av
huden.
Förgiftningar genom förtäring av
växten är inte kända hos människa.
Källa: Wikipedia