Torvbrytning
Ursprungligen bröt man torv på torvmossarna på hösten i
Sverige.
Med en mycket skarp spade skar man block cirka 20×30×10 cm.
Detta gjordes ned till cirka 40 cm under den nivå där torven
började bli mättad med vatten. Genom att skära ner till vattennivån
fick man automatiskt ett dike för att avleda vattnet och torka
dikeskanten inför nästa års skörd av torv.
De skurna blocken fick sedan ligga och torka över vintern. På
försommaren ställde man upp dem på högkant för att sedan de torkat
bärga dem i lador på mossen eller på gården. Torven maldes sedan
till torvströ, och användes för att samla upp urin och gödsel i ladugårdarna. Sent på vintern användes den
äldre brunna gödseln som näring på åkrarna.
Numera bryter man i Sverige torv på många torvmossar med hjälp
av traktorer. Man börjar bryta torven i maj eller juni, när det är
bra torkväder. Sedan fortsätter man hela sommaren tills det börjar
bli dagg, och torven därför inte torkar. Vanligtvis är det
säsongsarbetare som är maskinförare, till exempel sommarjobbande
ungdomar. Ofta tillämpas tolvtimmarsskift, dygnet runt.
Det finns flera olika metoder för att bryta torv. Produktionen
av frästorv och stycketorv är vanligast. Frästorv produceras genom
att en fräs lösgör ett tunt skikt av torvytan. Den lösa torven
vänds sedan med en harvliknande vändare, så att den torkar snabbare.
Därefter samlas den upp direkt på plats för transport till en
torvfabrik, eller så förs den med hjälp av ett mobilt transportband
till en lång stack utmed ett eller flera järnvägsspår på mossen
eller en väg. I stacken kan torven lagras under året, och allt
efter behov transporteras till fabriken. Stycketorv produceras
genom att man tar upp torven från cirka en meters djup med en
maskin. Den ältas i maskinen, och pressas ut genom munstycken i
långa korvar. Dessa läggs på marken för torkning, och vänds efter
några dagar. När den är tillräckligt torr tas den in. Stycketorven
lagras sedan i stack. Därifrån kan den köras med lastbil till
förbränning för energiutvinning.
Källa: Wikipedia