-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(small)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Cuculus canorus Gök, ett CV. 
OBS! Försiktighet vid handhavande av burken. Ömtålig. Ska inte
loggas på vintern vid spårsnö. Viktigt att man är noggrann när man
återplacerar! Vildhallon i massor på hygget intill! Ta med
behållare och plocka om du gillar hallon, ingen mask vad jag kunde
se. GÖK, en artbeskrivning. Tidigare namn är bland annat skälm,
narr, pörtom, mörsk, kuckufågel och hönsspännaren. 32 - 36 cm. En
slank fågel med lång rundad stjärt samt spetsiga vingar. Smal klen
näbb. Hannen är jämnt blågrå på ovansidan samt huvud och bröst.
Skarp gräns undertill mot vit buk med fin mörk tvärbandning. Honan
finns i två färgvariationer. En grå som liknar hannen och en mer
sällsyntare rostbrun variant med mörk tvärvattring över hela
kroppen. När göken sitter hänger den ofta lite med vingarna. Att
gökhonan undandrar sig omsorgen om sin avkomma vet alla. Men hur
hon går tillväga, och vad som i detalj tilldrar sig, det är en
märklig och föga känd historia. Enda fågel som lägger ägg i andras
bon, och som själv inte bryr sig om ruvningsbestyr eller
uppfödningen. Gökungens instinktiva vana att kasta ut sina
fostersyskon ur boet är enastående inom Sveriges fågelvärld.
Gökhonan är mycket slug när hon ska lägga sina ägg, och det kan bli
upp till 20 stycken som läggs med ett par dagars mellanrum. Många
av dessa ägg blir dock aldrig eftersom värdfåglarna ofta upptäcker
gökägget och kastar antingen ut det, eller överger boet. Olika
gökhonor är specialiserade att lägga ägg hos olika fågelarter så
göken måste söka reda på just den fågelarts bo som hon är
specialiserad på. Dessutom måste hon kolla upp så att kullen är
nylagd så att inte hennes ägg kläcks för sent. Därför håller göken
noga koll på andra småfåglars bobyggande, så att hon kan lägga sitt
eget ägg vid rätt tidpunkt. Skulle hon upptäcka en lämplig
värdfamilj men där hon är för sent ute och äggen redan börjats
ruvat, kan hon förstöra boet eller äggen för att tvinga
värdfåglarna börja om med en ny kull. De värdfåglar som först och
främst anlitas av göken är, sädesärla, törnsångare,
trädgårdssångare, rödstjärt, piplärkor, ärtsångare, buskskvätta och
grå flugsnappare. Hittar inte honan lämpliga värdfamiljer så blir
hon vart efter tiden går mer och mer desperat och lägger sina ägg
hos mindre lämpade fågelarter. Bland annat har gökägg hittats hos
doppingar, fasaner, ljungpipare, skator och kajor. Om det är ett
"öppet" bo som göken valt att lägga sitt ägg i så passar hon på
medan värdparet är borta, lägger snabbt, ca. 8 sek, sitt eget ägg,
tar sedan bort ett av värdparets ägg och flyger därifrån. Ibland
verkar gökhanen hjälpa honan vid äggläggningen genom att distrahera
värdparet så de inte ska märka att honan är vid boet och lägger
sitt ägg. De gökar som placerar sina ägg i hålbyggande fåglars bon,
samt i gärdsmygars och liknande arters övertäckta bon praktiserar
en annan metod. De antas då värpa sitt ägg på marken och flyger
sedan upp med det i näbben och släpper sedan ner det i värdparets
bo. Gökägget kläcks redan efter 11 till 13 dagar vilket torde vara
en rekordkort tid för en så pass stor fågel. Det börjar med att
göken lägger mycket små ägg. En gök väger 100 gram eller ungefär
lika mycket som en beckasin eller en björktrast. Nu väger ett
beckasinägg 15 gram och ett björktrastägg sju medan gökägget bara
tre gram eller ungefär lika mycket som ägget av törnskata, som har
en kroppsvikt på 30 gram. Detta att värpa ägg som inte är
tredjedelen så stora som man kunde vänta är gökhonans bedrägeri nr
1. Nr 2 gäller äggens färg. Somliga anser att varje gökhona helst
söker sig till ett bo tillhörigt den fågelart hos vilken hon själv
har blivit uppfödd. Men har funnit gökägg som varit påfallande lika
sädesärlans, medan andra knappast står att skilja från ägg av
piplärka, rödhake, törnskata och rörsångare. Det finns fläckiga
gökägg i alla tänkbara mönster men också enfärgade ägg i vitt,
blågrönt, ljusblått eller grågult. Gökhonan rättar sig efter de
tillämnade fosterföräldrarnas ruvningstid. Det är orsaken till att
hon kan ses irra omkring i skogarna på spaning efter lämpliga reden
ända från slutet av maj till början av juli. Åsynen av ett rede
utlöser tydligen äggläggningen. Om ett rede är för litet för den
kraftiga gökhonan att sätta sig på, händer det att hon lägger ägget
på marken och sedan försiktigt bär det till boet i sin näbb. Bäst
tycker gökhonan om bon där det redan ligger ägg. Då knuffar hon ut
ett av de legitima äggen, lägger dit sitt eget istället och flyger
sin väg efter välförrättat ärende. Flertalet fågelarter som göken
väljer till adoptivföräldrar – man känner hittills 150
– tar emot det främmande ägget utan misstankar. Men några är
kritiska. Lövsångaren och gärdsmygen till exempel har iakttagits
gräva ner och oskadliggöra gökägget i bottnen på sina reden.
Gökarnas förmåga av anpassning till värdfolket är inte uttömd i och
med härmningen i äggstorlek och äggfärg. För att få tid att erövra
hela boet åt sig själv bräcker gökungen sitt skal tidigare än,
eller senast samtidigt med, sina styvsyskon. Ruvningen tar bara
tolv dagar, vilket är lite mindre än vad de flesta sångfåglars ägg
kräver. Detta försprång i livet behöver gökungen för att orka
utföra den häpnadsväckande tyngdlyftningsprestation som den är
beryktad för. Knappt tio timmar gammal grips den av en obetvinglig
lust att vräka allting, ägg och ungar, över boets kanter. Dess
första manöver blir att kravla sig under äggen och de nykläckta
styvsyskonen. På det viset för den upp dem på sin lilla fjäderlösa
rygg, tar spjärn med pannan mot redets botten och vräker dem
överbord. Först när den lilla uslingen ser sig i ensam besittning
av boet är han nöjd. Vad ungen är besluten att skaffa sig är inte
bara det utrymme utan också den föda som skulle ha tillkommit de
andra ungarna. Till dess han är flygfärdig behöver han lika mycket
näring som sex ärlungar, så det är klart att han vill vara ensam om
utspisningen. Egendomligt nog blir småfågelföräldrarna inte oroade
av att finna sina egna ägg eller ungar utanför redet. De erkänner
tydligen som sin avkomma endast det som ligger i boet. Från det
ögonblick de finner gökungen ensam matar de den med all den
hängivenhet de skulle visa sitt eget enda barn. Till slut sväller
den glupska jätteungen över boets alla bräddar, och
fosterföräldrarna måste slå sig ner på hans rygg när de ska mata
honom med larver. (från SOF och Svenska Djurskyddsföreningen)
Additional Hints
(No hints available.)