[SWE]
Garveriet
"Läder är läder och det är för dess unika och oersättliga förmåga som det fortfarande än idag användes".
"Läder har styrka, elasticitet och mjukhet".
"Lädret har till sist en fördelaktigt lång livslängd".
Lilljedahlska Läderfabriken i Sölvesborg
"Fabrikens grundare var Johan Theodor Lilljedahl född 1830 i Sölvesborg (dog 1896 i Sölvesborg).
Johan Theodor Lilljedahl utbildade sig till garvare i Karlshamn och fick 1850, vid 20 års ålder sitt mästarebrev som garvare. Då övertog han en mindre garverirörelse i Sölvesborg, nämligen Jacob Wilhelm Kindstrands garveri, på gården i Stålforska fastigheten, (kallad garvaregården) vid Stortorget.
Lokalerna räckte inte till för att driva garverirörelse i större skala, utan han köpte tomten (Duvan 7) på Östra Storgatan och började bygga ny fabrik år 1856. 1870 uppförde han stall och uthuslänga.
Denna fabrik kom att bli södra Sveriges största läderfabrik och upptog en yta av inte mindre än 12 880 kvm.
Johan Theodor Lilljedahls vanligaste titel i staden var "Fabrikören" men han gick också under namnet "Kungen i Sölvesborg".
Genom inköp av moderna maskiner och rationalisering av driften hade framställningen av varor gjorts billigare och bolagets konkurrens ökats. Som specialitet tillverkades koläder som bottenläder, särskilt koläderskruponger, vilka vunnit stor efterfrågan och såldes över hela landet, och även på export.
Bolagets inregistrerade varumärke var "Sölveke".
För att trygga tillförseln av hudar till garveriet byggde Lilljedahl fartyg på fabriksgården nere vid vattnet. Under åren 1873-1874 byggdes fartyget Hilda, till en kostnad av c:a 300 000 kronor.
Det lär ha byggts åtminstone tre stora fregatter på fabriken. En av dessa fartyg gick oförsäkrad till botten med man och allt på sin jungfruresa, en stormig decembernatt.
Vid denna tid var det c:a 300 arbetare anställda vid fabriken. Dagslönen för mannen var c:a 1,25 kronor och för kvinnan c:a 75 öre. Man var bättre betald på läderfabriken än på dem andra fabrikerna i staden. Arbetsveckan var 6 dagar i veckan och några arbetade även på söndagen.
Året 1880 köptes fabriken av Herrarna Samuel Frost, Fredrik Trotzig och Gustaf Pamp.
1904 inköptes fastigheterna Duvan 8 och Duvan 10.
1912 blev ett märkesår i fabrikens historia, genom en genomgripande rationalisering. Tillverkningen av plattläder, smorläder lades ner helt. Man övergick till enbart bottenläder.
1919 fördubblades Aktiekapitalet.
På 1940-talet var fabriken i första ledet bland landets läderfabriker.
1929 kom ytterliggare en Frost till fabriken. Peter Frost var barnbarn till Samuel Frost. Peter började på kontoret för att senare komma ner till fabriken; 1956 blev han fabrikschef och innehade denna position till fabriken lades ner 1965.
I en intervju med Fabrikschef Peter Frost gjord under år 1956 berättade han om hur svårt det var med arbetskraft till fabriken. Dåtidens ungdom valde inte gärna ett så hårt arbete som garvarens.
Fabriken lades ner 1965 då efterfrågan på bottenläder hela tiden hade minskat. Fabriken och byggnaderna blev kvar och Peter Frost fortsätter som enda anställd att hyra ut byggnaderna till olika slags lagerlokaler.
Tyvärr blev förstörelsen värre och värre, med bl a sönderslagna rutor. På natten den 16 oktober 1977 brann det mesta av fabriksbyggnaderna ner. Troligtvis var branden anlagd.
Fabriken lades ner efter branden men bostaden på Östra Storgatan 12 blev kvar.
På våren 1982 köpte Peter och Helga Frost en lägenhet nere vid Stationen. De packade ner det mesta i lådor och förberedde sig för att flytta in. Då blev Peter sjuk, hamnade på sjukhus och dog efter tre dagar.
"Det var inte meningen att han skulle lämna fabriken".
[ENG]
Tannery
"Leather is leather and it is for its unique and irreplaceable character which it is still used today."
"Leather has the strength, elasticity and softness."
"The leather hass finally a useful long life".
Lilljedahl Leather Factory in Sölvesborg
"The factory's founder was John Theodore Lilljedahl. He was born in 1830 in Sölvesborg (died 1896 in Sölvesborg).
Johan Theodor Lilljedahl trained as a tanner in Karlshamn and got 1850, at age of 20 his master letter tanners. When he took over a small tannery business in Sölvesborg, namely Jacob Wilhelm Kindstrand tannery, in the courtyard of the Steel Research property (called the tan yard) at the Great Square.
The premises were not sufficient to run the tanning business on a larger scale, but he bought the land (Duvan 7) at East Main Street and began to build new factory in 1856. 1870 he built stables and outbuildings.
This factory was to become southern Sweden's largest leather factory and occupied an area of not less than 12,880 square meters.
Johan Theodor Lilljedahl's most common title in the city was "the Manufacturer" but he also went under the name "The King in Sölvesborg".
Through the purchase of modern equipment and rationalization of the operation was the production of goods made cheaper and the company's competition increased. As a specialty manufacturer of cow leather and "bottom leather", which gained great demand and sold all over the country, and also for export.
The company's registered trademark was "Sölveke".
In order to secure the supply of hides to the tannery, Lilljedahl built ships in the factory yard on the waterfront. During the years 1873-1874 were built vessel Hilda, at a cost of approximately SEK 300 000.
It is said to have been at least three large frigates in the factory. One of these ships were uninsured and sank with crew and all, on its maiden voyage, on a stormy December night.
At this time, there was approximately 300 workers employed at the plant. The daily wage for men was approximately 1.25 SEK and for women about 0,75 SEK. They were better paid in the leather factory than on other plants in the city. The working week was six days a week and some even worked on Sunday.
The year 1880 was the factory bought of Mr Samuel Frost, Mr Frederick Trotzig and Mr Gustaf Pamp.
1904 was the properties Duvan 8 and 10 purchased.
1912 was a memorable year in the factory's history, through a thorough rationalization. The manufacture of flat leather, "smorläder" was shut down completely. And the production was only focused on bottom leather.
1919 the share capital was doubled.
In the 1940s the factory was in the forefront of the country's leather factories.
1929 was yet another Frost employed in the factory. Peter Frost was the grandson of Samuel Frost. Peter started in the office and later come down to the factory, in 1956, he became plant manager and held that position for the factory was shut down 1965th
In an interview with Plant Manager Peter Frost made during the year 1956 he told of how difficult it was to labor at the factory. Contemporary youth chose not like that as hard work as the tanner's.
The factory was closed in 1965 when the demand for base leather all the time had decreased. The factory and the buildings were left, and Peter Frost continues as the only employee to lease the buildings to the various warehouses.
Unfortunately, the destruction worse and worse, with for example broken glass. At night, October 16, 1977 burned most of the factory buildings down. Probably the fire was arson.
The factory was closed down after the fire but dwelling on East Main Street 12 were left.
In the spring of 1982 purchased the Peter and Helga Frost an apartment near the station. They packed up most of the boxes and preparing to move into. Then Peter was ill, was hospitalized and died after three days.
"It was not meant that he should leave the factory."
(Källa: Garveriet i Sölvesborg och garverisläkten Frost av Elisabeth Frost-Josefsson)