Ropstenen
Namnet Ropsten kommer av den holme som låg utanför den så kallade Ropudden och som fram till slutet av 1800-talet var omgiven av vatten. Holmen finns inritad och namngiven på alla äldre kartor över området fram till att den andra Lidingöbron byggdes 1884.
Holmen, eller stenen som den kallades förr i tiden, har genom århundradena haft samma namn, men med lite olika stavning så som: Roparstenen, Roparestenen, Rope Sten eller Roop Sten. Stenens bredd, oavsett namn, var cirka 4-6 meter ovanför vattenytan.
Att området utanför Ropudden runt Roparstenen var relativt grunt antyds på en karta från 1784 som utvisar ett flertal grynnor anslutning Roparstenen och även söder om Ropudden där det finns angivet ett stort grund benämnt som Abborrgrundet.
Det har hävdats att Roparstenen ute i Lilla Värtan användes för att stå på för att kalla på färjan om den låg på Lidingösidan (som var färjans hemmahamn). Detta motsägs av att stenen vid Ropsten vid normalvattenstånd omgavs av vatten, åtminstone fram till att den andra Lidingöbron uppfördes 1884. En karta från 1696 visar detta.
I början av 1700-talet byggdes ett kruthus längst ute på Ropudden med en kort broförbindelse över till Roparstenen. Väg saknades från kruthuset till färjeläget, en sträcka på cirka 200 m. Avståndet Ropsten-Torsvik är cirka 750 meter och att höras med enbart rösten över Lilla Värtan vid kraftig blåst är i praktiken omöjligt, särskilt vid motvind.
En rimlig förklaring till namnet Ropsten är att den stora holmen fick sitt namn av att den låg utanför Ropudden, som uppenbarligen var den plats där man under någon tidsperiod stod och ropade eller signalerade på något sätt för att kalla på en båt för att ta sig över till Lidingölandet. Den ensamma holmen eller "stenen" ute i vattnet vid Ropudden blev i folkmun Roparstenen eller Ropstenen i betydelsen stenen vid Ropudden, som senare fått namnge hela området.