Källa: Sala Kommun, http://www.sala.se/en/Om-Sala-n/Sjukvard
Sala lasarett
Sedan 1600-talet hade s.k. barberare (senare gruvkirurger) varit anställda vid Sala silvergruva. Gruvkirurgen anlitades av hela befolkningen. På direkt påbud av Gustav ll Adolf inrättades ett hospital, vilket var beläget mitt emot kyrkan. Så småningom byggdes det ännu befintliga Bergslagshuset vid Brunnsparken. Det innehöll några små sjuksalar och betraktas som Salas första sjukvårdsinrättning.
Vid 1864 års landsting i Västmanland beslutades att lasarett skulle byggas i Köping, Norberg och Sala. Ett av villkoren var att fri tomt skulle upplåtas av vederbörande kommun eller stad. Sala stad överlämnade ett lämpligt jordområde beläget i utkanten av samhället, fritt och öppet för eldfarans skull och fritt från gatubuller. Den 1 januari 1868 öppnades det välbehövliga lasarettet. Den siste gruvkirurgen, Frans August Kahlén, blev den förste lasarettsläkaren.
Åren 1905–1931 innehades lasarettsläkartjänsten av dr. Emil Hedlund. Han var en sträng och kreativ person som pressade landstinget på stora belopp och såg till att Sala lasarett med den tidens mått blev ett fullt modernt lasarett. Bl.a. inköptes en röntgenapparat redan 1906. Under årens lopp byggdes lasarettet ut både på bredden och höjden.
1942 öppnades en BB-avdelning som stängdes 1969 då all förlossningsvård förlades till Centrallasarettet i Västerås.
Sala lasarett hade varit ett odelat lasarett, d.v.s. medicinska och kirurgiska patienter vårdades på samma avdelning. 1953, efter diverse ombyggnationer, blev lasarettet normallasarett med två medicinska och två kirurgiska avdelningar, operation, röntgen och laboratorium. Benämningen lasarettsläkare utbyttes år 1960 till överläkare.
Flera tillbyggnader gjordes på huset och till slut liknade det ett lappverk. Man beslöt att bygga ett nytt lasarett samt en fristående byggnad innehållande matsal och panncentral. 1970 stod det nya lasarettet klart och det gamla jämnades med marken.
I och med att det nya tio våningar höga lasarettet invigdes började en ny epok inom sjukvården i Sala. Personal som var med vid flytten vittnar om hur fantastiskt det var att få arbeta i nya, fräscha och lättskötta lokaler. Platsantalet utökades med 77 stycken då ytterligare tre långvårdsavdelningar (förutom två befintliga i separat byggnad) öppnades.
Nya lasarettet 1970 med ny matsal och panncentral. De flesta övriga äldre byggnaderna på bilden revs sedermera.
Åren som följde präglades av ideliga diskussioner om hur sjukvården skulle organiseras i länet. Trots att det bedrevs en omfattande operationsverksamhet på lasarettet beslöts att ortopedi som krävde sluten vård skulle förläggas till Centrallasarettet i Västerås och till Köpings lasarett. En vårdavdelning stängdes och det var början på den omfattande nerdragningen av verksamheten på Sala lasarett som pågick i flera år. 1990 kom Ädelreformen som innebar att kommunen övertog ansvaret för äldrevården.
I dag (2010) har vi Sala Närsjukhus med en vårdavdelning för rehabilitering, eftervård och avlastning, medicinmottagning, röntgen och laboratorium. Ögon- och öronmottagning vissa dagar i veckan. Sjukgymnastik, arbetsterapi och dagrehabilitering finns också. Diskussionerna om verksamheten och vad man skall göra med de tomma lokalerna fortsätter.