Casper vid Storsjön Traditional Geocache

Här bodde en gång Casper Jansson (1835-1922) och hans hustru Elsa Jonasdotter (1831-1893). Casper försörjde sig i huvudsak genom kolning och flottning såsom de flesta torpare på den tiden. Dessa sysslor gav inga stora inkomster för torparna så de var inte ovanligt att försörjningen drygades ut genom att man olovligt jagade vilt på bolagets och kyrkans marker. Detta var det enda sättet för torparna att få mat på bordet och hålla svälten borta.
 
Det som Casper främst är känd för är att han var en stor och mycket framgångsrik tjuvskytt. Detta trots att han aldrig blev dömd för det brottet.  Sin första älg sköt han när han var 13 år och den sista när han var 80. En gång sköt Casper en älg vid Sandsjöberg och då blev han rädd att någon skulle höra skotten. Han spred då ett rykte om att han varit på Storsjön och fiskat. Då kom en stor lindorm emot honom. Trots att han rodde allt vad han orkade kom ormen allt närmare. Tillsist var Casper tvungen att skjuta ormen, men innan dess hann ormen vända sitt huvud mot honom och spruta etter på honom. Av giftet blev han så sjuk att han låg en hel månad utan att röra sig. Många i trakten var vidskepliga och trodde på Caspers berättelse så ingen vågade sig ut på Storsjön för att fiska efter att de hört Caspers historia.
 
Främst var det svälten som drev Casper att utföra dessa jaktbrott och en gång ska han ha berättat att han var så hungrig att han tänkte gå upp på Sandsjöberg för att skjuta sig. När han satt där på en stubbe och tänkte efter innan han tog beslutet så dök det upp en älg som han sköt och sen fick familjen mat på bordet.
 
Ett stort antal gånger drog åklagare Fagerlin Casper inför rätta för jaktbrott, men han blev aldrig dömd.  Han lyckades ljuga sig ur det hela och självklart fanns ingen torpare som vittnade emot Casper då många var delaktiga på olika sätt. Fagerlin hade bestämt sig för att han på något sätt skulle sätta dit Casper efter fem rättegångar gav han i uppdrag åt skogsvaktare Lars Finnström att spionera på Casper. Finnström fick sig ett rejält kok stryk, men ingen blev dömd för detta. Fagerlin försökte då istället för Casper uppsagd från sitt arrende, men Casper fick bo kvar.
 
Rättegångarna fortsatte några år senare i Filipstad och i Råda, men ändå lyckades man inte få Casper dömd för tjuvjakt. Då man misstänkte att han ljög så var Casper tvungen att erhålla undervisning om ”eds vikt och meneds vånda” hos sin självaförsörjare hos Gustavas kapellpredikant Olof Berggren under juni, juli och augusti 1897. Olof Berggren ville få Casper att erkänna sitt brott, men han var helt opåverkbar. Berggren började då gråta över Caspers förtappade själ.  Han skrev ändå tillsist ett prästbetyg om att de hade ”försvarlig kristendomskunskap”.
 
Vid en av rättegångarna när Casper stod och svor eden frågade domaren om han visste vad det händer med människor som begår mened. Casper ska då ha svarat att ”de torkas” och när han slutade sitt liv var det i stort sett bara skinn och ben kvar av honom.
 
Casper nekade slutligen inte till att han tjuvjagad, men han erkände inte att han varit med på de jakter han var instämd för. Istället sa han ; ” Di älger ja va instämd för, har ja aldri sköt. Men di ja sköt, di va ja aldri intämd för.”
 
Källa och inspiration; Valter Berg "Svartrockarnas kamp”
 

---

Text in english
Here once lived Casper Jansson (1835-1922) and his wife Elsa Jonasdotter  (1831-1893). . Casper supported himself mainly by charring and rafting as it was like many peasants at the time. This didn’t bring in a large income for the peasants so it was not unusual that the house hold income was  added boosted by a bit of illegal hunting at the estate and church grounds. this was the

only way for the peasants to get food on the table and keep starvation away.

That as Casper was most famous for was that he was a really successful poacher. This entrusted to that he was never ever convicted for the crime. His  shot his first moose  when he was 13 years old and the last when he was 80. Mainly hunger drove Casper to his poaching crimes and he had said that he had been so hungry he climbed up Sandsjöberget to shoot himself. As he was sitting there on the tree stump and thinking about what he was going to do an elk showed up that he shot, so the family could get food on their table.

Once Casper shot an elk by Sandsjöberg and he got so scared that somebody would hear the shot
that he then spread a rumor that he had been at Storsjön fishing. When suddenly a great sea snake approached him Even if he was roving as fast as he could, the snake came close and closer and in the end Casper was forced to shoot the giant sea snake, but before that the snake managed to spray him with ether. He got so sick from the poison of the sea snake that he was stuck in bed and could not move for a month. Many people in the area where superstitious and believed in Caspers story and nobody dared to go out the lake fishing after they heard Caspers story.

 

Many times (in Fernebo 6 times, in Älvdal 5 times) the prosecutor dragged him to court for poaching, but he was never convicted. He managed to lie his way out and of course there were no one there to witness against him because many people where involved poaching in different ways.
Fagerlin had decided that he was in some way going to bring down Casper somehow. After five trials he gave the forest ranger Lars Finnström the task to spy on Casper. Finnström got seriously and severely beaten, but nobody was convicted of any crime. Faggerlin then tried to get Casper evicted, but Casper managed to stay.


The trials continued some years after in Filipstad and in Råda, but he did not manage to get Casper caught for pouching. When they suspected that he was lying Casper was forced to go to a course about ”the weight of truth and the consequences of lying” at his local church with Gustavas chapel preacher Olof Berggran during June, July and August 1897. Olof Berggren wanted Casper to confess his crimes. But he was totally un effected by it.
Berggren then began to cry over the doomed soul of Casper. He finally wrote a priest certificate that he had had acceptable knowledge about chrisianity.


At one of the courts when Casper stood and swore the pledge the judge asked if he knew what happened too people that commit perjury. Casper then answered that ”they dry”. When he died is was only skin and bone left of him.


Casper did not deny that he had pouched under his lifetime, but he did not confess that he had participated in those hunting’s he was brought to court for. Instead he said ” the elks I have been prosecuted for, I’ve have never shot, but the ones I’ve shot, I was never prosecuted for. “

Source and inspiration Valter Berg ”Svartrockarnas kamp”