Järnbruket i Floda
1738-1858
För lite mer än 150 år sedan slutade man tillverka järnprodukter i Floda som exporterades ut i Europa.
[A brief description below in English]
Detta är en tvåstegs Multi där finalen är närheten av en barnvänlig plats.
This is a two-stage multi-finals where near a child-friendly place.
Varför just i Floda?
Hur kom det sig att ett järnbruk startades i Floda - långt ner i Västra Götaland - när merparten av det tunga järnet fanns uppe i Värmland och övriga Bergslagen? Träkolet är svaret. För att få frammställa stångjärn ifrån järnmalm åtgick det stora mängder kol. Därför var det mer ekonomiskt att forsla järnet till träkolet än tvärtom. Träkolet var ömtåligt och lätt skadas av regn och snö under transporten. Järnet transporterades till Göteborg mindre än tre mil från Floda. Järnbruket i Floda hade i själva verket en strategiskt väl vald placering.
Floda Järnbruk växer fram
1738 Skickar Conrad Vilhelm von Döbeln in en ansökan om att starta ett järnbruk i Floda. Ansökan skickades till Bergskollegium, ett ämbetsverk. Givetvis beskriver han förutsättningarna: vattenfallet, skogstillgångarna och kommunikationerna.
Till Floda säteri tillhörde stora skogar. En mindre del gick åt som råvara till sågen, men Conrad Vilhelm von Döbeln insåg att här skulle stora mängder träkol kunna framställas. Nutid har man gjort en del inventeringar och hittat kolmilor och kolugnar ända ner till nästan söder om sjön Uspen.
Det skulle tillverkas: Spik (3-20 tum), bandjärn (till tunnor), sågblad, såg- och slipstensvevar, spadar, skyfflar, hästskor, fyrkantsjärn, axlar, hjulspik, stångjärn (för export till Europa) mm. Även skeppsbyggnadssmide skulle tillverkas.
Den 18 december 1738 får Floda järnbruk sina privileger för tillverkning av 300 skeppund (45 ton) av "allehanda begärlige och för landet viktige manufaktursorter" från Bergskolegium
Den första smedjan uppförs. En låg byggnad alldeles intill stranden av forsen. Hammarrännan går parallellt med flodfåran, och i rännan snurrar minst två vattenhjul. Ett för hammaren och en för bälgen som pumpar luft in till härden. Några mindre byggnader uppförs omedelbart söder om smedjan. Ett kolhus, en klensmedja utan vattendriven hammare.och en järnbod för lagring av färdigt smide.
Bilden är en bearbetning av Charlotte Hovings målning från 1840-talet.På denna sidan av ån ser vi sågen och kvarnen. På bortre sidan ligger smedjan med sina två skorstenar.De mindre byggnaderna bakom smedjan bör vara kolhus, järnbodar och klensmedja. Uppe till vänster skymtar herrgården, som den såg innan 1863 då den monterades ner och flyttades till Oscarshöjd.
Christian Arvidsson och brukets storhetstid
1764 övertog bruket av Christian Arvidsson och situatioen förändrades ifrån grunden. En av landets mest driftiga företagsledare flerdubblade snart produktionen vid Floda, som kom att bli en viktig del i en kedja av bruk och handelsföretag. Christian Arvidsson var köpmannen som övertog många av de industrier vars varor han exporterade. I Värmland ägde han bruken Adolfsfors och Gunnerud, och på järnmarknaden i Kristinehamn var han tidsvis den största uppköparen. Tillsammans med Hall & Co skötte Arvidssons företrädare järnexporten åt Uddeholm.
1778 skickar Christian Arvidsson in en ansökan till Bergskollegium om att få utöka tillverkningen av olika järnprodukter till 1 800 skeppund (270 ton) årligen, dvs han vill sexdubbla den tidigare tillverkningen. Planerna är storståtliga: fem nya hamrar skall anläggas i smedjebyggnaden och fem nya vattenhjul anbringas i vattenrännan. Så gör han en mycket viktigt tillägg. Till uppvärmingen av de nya härdarna skall enbart stenkol användas. Arvidsson säger sig med lätthet kunna hämta stenkol ifrån Göteborg. Bergkolegium beviljar den stora ökningen, och Floda järnbruk upplever sina mest hektiska år. Transporterna till och från Göteborg går oftare än både förr och senare, och gnistregnet från ugnar och skorstenar kan ses stora delar av dygnet.
Med stor säkerhet är det Flodas läge som tilltalar Arvidsson. Det är bara tre mil till Göteborg, och när stenkol och stångjärn fraktas ena vägen, kan det smidda järnprodukterna gå med i returen.
Exporten
Exporten var väldigt viktig för Sverige när man ser att 85-90% av all järnprouktion i Sverige såldes utomlands. För att kontrollera kvaliten på allt utfört stångjärn fanns i varje exporthamn en järnvåg med järnvräkare, som skulle underkänna (vräka) allt som inte höll måttet. Det stångjärn som skulle exporteras måste passera järnvågen (nuvarande Järntorget) -->LINK och då vara stämplat med brukets stämpel.
Den första produkten ifrån Floda märkes med VD (Vilhelm von Döbeln)men Cristian Arvidsson begärde omedelbart efter sitt övertagande 1764 att få stämpeln ändrad till CA.Denna stämpel utnyttjades från januari 1765 och så länge bruket fanns till
Nedgångstider och konkurs.
1793 sålde Christian Arvidsson Floda bruk och säteri till sin svärson Vilhem Tham. Men han startade en någon förvirrad och svåröverskådlig utveckling. Tham ansökte vid ett flertal tillfällen om nya rättigheter och han hade djärva planer, men de flesta förverkligades inte, och ett ekonomiskt misslyckande följde. 1797 får Tham rättighet att anlägga skärverk och ett valsverk. Desutom får han inrätta en tung plåthammare med en ny typ av flammugn,som ska eldas med torv. Han är strängt förbjuden att använda träkol i sina nya anlggningar. Torv finns det gott om på Floda säteri ägor. Hästtjärnmossen är på 9 tunnland, och ännu mer finns att hämta ifrån Långemossen. Efter besiktningen så är den 1/4 mil lång 1/8 mil bred. Här finns torv för flera mansåldrar.
Vilhem Tham kunde inte utnyttja sina rättigheter. Det är bara skärverket och en eller två flamugnar som byggs. Flera samverkande orsaker kan ligga bakom hans motgångar. Det är dåliga tider för järnexport under Napoleon-kriget. Under flera år är Sverige i krig med Frankrike, och handel med länderna i kontinenterna försvåras. I England börjar man komma igång med puddelprocessen genom vilken stenkol kan användas vid stångjärnproduktion. England blir då mindre beroende av att importera svenskt järn.
Den stora smedjan brinner ner 1812. En ny smedja byggs på samma plats - någon gång mellan 1812 och 1822 - och givetvis ökar detta de ekonomiska påfrestningarna för Tham. Han gör konkurs 1822. Dottern, Ulrika Wahlfeldt, tar över Floda säteri och bruket under ett år - och gör konkurs även hon.
1824 Köpte Gustaf Hoving bruket via auktion. Under honom tycks ambitionerna att utöka och utveckla bruket ha försvunnit. Man driver verksamheten med en ämneshammare, en manufakturhammare och några spikhammare och man tillverkar spik och andra slags smide, inte för export utöver Europa utan för avsättning på den egna orten och kringliggande platser.
Den sista brukspatronen i Floda
1848 sålde Hoving säteriet och bruket till sin svärson Carl von Proschwitz. Smidesåret 1855 tillverkades i Floda 55 skeppund (7,5 ton) spik och 100 skeppund (15 ton) svartsmide. Nu återstod bara några år för järnbruket i Floda - år under vilka man mestadels tillverkade spik.
I mars 1857 blev vårfloden ovanligt häftig. Vattenståndet i Sävelången steg för högt, och hela dammbygnaden spolades bort. Vattenhammaren kunde givetvis inte fungera, och arbetet pågick bara 16 veckor detta år. Händelsen tycks ha påverkat Carl von Proschwits att tappa lusten för järnbruksverksamheten. Han ansökte om nedläggning och detta bevliades av Bergskolegium .
Den 1 november 1858 upphörde smideshamrarna att dunka i Floda. Idag finns det ingenting som påminner om järnbruket vid Sävelångens utlopp.
Källa: Järnbruket i Floda
[ENG]
Between the years 1738-1858 produced iron products in Floda. They transported the iron from Värmland (county in the north) to Gothenburg and then to Floda. The reason was the charcoal that could not carry because it was sensitive to rain and snow.
It made: nails (3-20 inch) saw blades, spades, shovels, horse shoes, steel bar (big container) and bar iron to export to Europe and other iron products manufactured .
As most produced 270 tons / year.
March 1857 was the spring flood unusual sharp and the whole dam was washed away. November 1, 1858, the man down the manufacture of iron products in Floda.
Today, there is nothing that resembles the ironworks.
Till Finalen
Vid startkoordinaterna finner du en staty över två Järnbruksarbetare. Titta närmare på sockeln,där finner du en skylt med skultörens namn och år.
A=Förnamn, hur många bokstäver?
B=Efternamn, hur många bokstäver?
**CD=Årtal, endast de två sista.
Uträkning till Finalen enligt följande
XXX = A*CD - 391
YYY = B*CD - 219
Finalen finns på: N57 48.XXX E012 21.YYY
Ta med dig egen penna!!
To Final
When starting coordinates you will find a statue of two iron workers. Look closely at the base, where you will find a sign on the sculptor's name and year.
A = first name, how many letters?
B = Surname, how many letters?
**CD = Year, only the last two
Calculation for the finals as follows.
XXX = A * CD - 391
YYY = B * CD - 219
The finale is at N 57 48.XXX E 012 21.YYY
Bring your own pen!