På skidor över Grönland 1888
Nansen önskade utforska det inre av Grönland. Tidigare expeditioner, bland andra Adolf Erik Nordenskiölds hade försökt gå från den bebodda västkusten till den obebodda östkusten. Nansen bestämde sig i stället för att gå från öst mot väst. Olika auktoriteter angrep honom för detta, men han trotsade varningarna. Som medresenärer valde den 26 år gamle Nansen Otto Sverdrup (33 år), Samuel Balto (27), Oluf Dietrichson (32), Ole Nilsen Ravna (46) och Kristian Kristiansen (23).
På grund av isförhållandena lyckades Nansen och hans män inte komma i land när expeditionen ankom till Grönlands östkust med sälfångarskutan Jason. De drev i flera dygn på ett isflak söderut längs kusten. Efter att ha kommit in till land, rodde och seglade de i två små båtar i tolv dygn norrut längs östkusten. På skidor lämnade de Umivik 15 augusti 1888, och de anlände till Ameralikfjorden på västkusten den 29 september 1888. Det här var det första dokumenterade korsandet av Grönland.
Den 3 oktober ankom de Godthåb (Nuuk), men måste övervintra där eftersom den sista båten för vintern hade gått. Under den perioden studerade Nansen inuiterna och lärde sig mycket om kajaker, rodd och överlevnad i extrema förhållanden. Efter resan skrev han också två böcker, Paa ski over Grønland (1890) och Eskimoliv (1891). Nansen ansåg själv senare att det viktigaste med resan var att den blev inledningen till den rad norska polarfärder av större räckvidd som senare kom att genomföras.