"Knorra lagom", sa Orvar till sin äkta maka och fru Saga.Han började bli innerligt trött på gnället som nu varat alldeles för länge. Gamla kaffemostern Saga var å sin sida helt förtvivlad. Kaffe var det hon levde av och som gjorde livet värt att leva och nu hade hon blivit sjuk, fått magsår. Typiskt. Det innebar att kaffe för tillfället var helt uteslutet. Make, far och sann tedrickare, som han var, fyrade Orvar trevande av ett lätt ironiskt: ”Tråkigt.” Saga blev rasande och kände hur håret knollrade sig på armarna. Hon satt tyst en lång stund och kände hur ilskan steg i bröstet. Din grinolle, tänkte hon och funderade skarpt på hur hon i sin tur, utan att verka menlös, skulle kunna avfyra sitt dräpande svar som var tänkt att få Orvar helt nollställd. ”Du är ju lika dum som råttan i köket med knollrig svans och som inget har i huvudet hon heller. Hon är ju i alla fall trevlig”, drämde hon i med. Det blev alldeles tyst i rummet och Saga såg ilsket på Orvar som såg riktigt sårad ut. ”Jag kan gå och köpa något annat kaffemärke åt dig, som är snällare mot din mage”, sa Orvar och tittade på Saga med sina stora hundliknande ögon. Då ångrade Saga sig djupt och sa till sin man: ”Förlåt, min älskling. Jag behöver inget kaffe. Jag kan också dricka te. Kom så går vi istället ut och letar rätt på min geocache - som har mitt namn. Jag har redan löst mysteriet.” Och så gick de lyckliga i alla sina dagar och letade burkar…och har de inte hittat gömman letar de väl än. Hinner du före?
