"DÖDSRYTTAREN" Traditional Cache

This cache has been archived.

Toa Norik: # This cache has been archived by a Swedish reviewer #

Hej mikjar!

För ett tag sedan informerade vi dig om att allt inte verkade stå rätt till med din cache. Vi saknar din återkoppling och därför arkiverar jag nu din cache.

Jag ber dig plocka in eventuella rester av din cache så att de inte ligger kvar och skräpar ner.

Hälsningar
Toa Norik, reviewer

Besök gärna Sveriges avdelning i Geocachings officiella wiki där du hittar information för dig som cacheägare.

More
Hidden : 3/10/2013
Difficulty:
2 out of 5
Terrain:
3.5 out of 5

Size: Size: other (other)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works
Looking for a different adventure?

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:

Denna Geocache tillägnas min nyfunne vän Leif Lilja (Berne Kenton) fd. dödsryttare.

Ett par kilometer utanför Bjärnum är denna cache placerad. Alldeles intill cachen bor min nyfunna vän Leif Lilja, som bjöd in mig på en kopp kaffe med tilltugg en kall och blåsig söndagsförmiddag i mars 2013. Han berättar för mig när vi sitter runt kaffebordet att han håller på att renovera sin gamla "tunna" som han körde motorcykel i, dessa våghalsiga förare kallades för "dödsryttare" eftersom det var både högt och livsfarligt att med en motorcykel köra runt i denna tunna på väggar som är helt vertikala. Han låter vidare berätta att efter att tunnan är färdigrenoverad till sommaren 2013 tänker bjuda på ett par uppvisningsåk som dödsryttare. Han lägger dock särskild vikt på att det kommer att vara gratis eftersom han inte har några komersiella syften med detta och bara gör detta för att hålla igång samt han tycker att det fortfarande är roligt.
Han köpte tillbaka sin motorcirkus efter 40 år. Han sålde sin älskade motorcirkus för 40 år sedan. Nu har Leif Lilja fått drömmen tillbaka och kämpar med skadat knä och egna pengar för att kunna visa upp sitt livsverk för världen. Bakom den vitknutade konstateljén reser sig ett rött och gult cirkustält. I konstnären Leif Liljas trädgård står nu åter den motorcirkus han sålde för 40 år sedan och har saknat varje dag sedan dess. – Jag byggde den själv för femtio år sedan och åkte sedan runt med den på olika marknader. Det var ett jädra slit, berättar han och tar en tugga av den lilla glassen han håller i handen medan han pratar. Motorcirkusen är en åtta diameter och fyra meter hög trätunna, använd för att låta motorcyklar köra på innerväggarna. Under 1960-talet var tunnan Leif Liljas egen motorcirkus. –Vi turnerade i Sverige och Norge under åtta, nio år. Jag hade fyra förare, en husvagn och en lastbil med mig, berättar Leif Lilja. – Men det var ett tufft leverene. Vi gjorde ett tjugotal föreställningar på marknadsdagen, packade ner allt på natten och körde iväg med lastbilen. Vi fick 3-4 timmars sömn, sedan byggde vi upp tunnan på det nya stället och körde igen. Men det var förbaskat roligt, säger Leif och ler med unga ögon bakom sitt vitnade helskägg. Under sin tid som motorcykelelekvilibrist kallades Leif för Berne Kenton. –Det var mitt artistnamn. Jag heter Berne också och Kenton hittade vi i kiosklitteratur om cowboys och sådant, säger han. Leif berättar att motorcyklisterna kallades för dödsryttare och att den underhållning publiken ville se ofta var farlig. –En gång skulle jag och en annan förare vara tuffa och köra åt varsitt håll i tunnan så att vi möttes. Jag låg överst i passagerna, med en visselpipa i munnen att använda ifall jag behövde signalera att motorn strejkade. Men när det hände hann jag aldrig vissla. Jag tänkte kasta mig på golvet för att rädda min vän, men jag hann inte. Vi kolliderade. Det kom tut tut-bilar och sen var det slut med det numret. – Men jag minns så väl dagen efter, hur jag linkade in i arenan alldeles blåslagen och de andra förarna bar mig upp på cykeln. Det var så mycket folk att det knakade på läktarna. Publiken ville ju se hästmod och med mitt nummer fick vi ihop mycket pengar den kvällen. Efter nästan tio år i tunnan sålde den då drygt trettioårige Berne Kenton, Leif Lilja, 1972 sin egenbyggda motorcirkus. –Jag trodde att jag skulle kunna tjäna så mycket pengar på cirkusen under somrarna att jag skulle kunna hålla på med konst på vintern och ändå ha mat på bordet. Men det gjorde jag inte, berättar han tungt. – Vi tjänade lite pengar på Kiviks och Karlshamns marknader, men många gånger fick vi ingenting alls. Jag bodde i ett torp utan värme och en vän som jobbade på toffelfabrik gav mig kasserade exemplar att elda med.Varje vår fick jag låna pengar och starta motorsäsongen med skulder. Till slut orkade jag inte mer. Leif Lilja låter strutglassen vila och fortsätter: – Det är nästan 50 år sedan jag åkte i min tunna nu. Jag träffade en flicka, gifte mig och då blev det inget mer åkande, säger han och fortsätter tomt: – Jag sålde den så billigt att det är skrämmande. Jag ångrade mig nästan från första stund. Men för fem år sedan tog den nästan 40-åriga saknaden och ångesten helt över. Leif ringde upp mannen han sålt sin tunna till och frågade om han kunde få köpa tillbaka den. Han fick ett nej. – Han som köpte tunnan samlar på sådana gamla attraktioner. Men ett år efter att jag frågat sa han att "du kan du få köpa tillbaka din vedhög nu". Jag åkte dit och tittade direkt, räknade mina plus och minus, men kom fram till att jag inte kunde köpa den och att jag var för gammal, berättar Leif Lilja och fortsätter: – Men så fick jag besök av en gammal god vän från Amerika. Vi pratade en kväll om vad vi ångrade i livet. Jag berättade hur korkad jag hade varit som sålde min egen motorcirkus. Tre månader efter besöket fick Leif ett samtal från en gemensam vän till amerikanen. Mannen från USA hade vunnit en avsevärd summa dollar på ett lottosystemet och hälsade via vännen: "Ring Leif, nu kan han hämta sin motorcirkus när han vill - jag betalar". – Då köpte jag den. Men hade jag vetat att den var så kolossalt sliten som den var, hade jag kanske inte vågat. Jag har fått köpa ett helt nytt tak och fördärvat mina knän. Men den ska bli klar, säger Leif Lilja. Mycket av det som Leif byggt med egna händer för femtio år sedan var förstört. Nu hoppas Leif på ekonomisk hjälp från Hässleholms kommun, för kostnaderna för virke, material och en motorcykel. I ersättning vill han anordna gratis motorshower. – Kommunen verkar inte villiga att ge pengar till någonting, men jag hoppas. Jag kommer att återställa cirkusen ändå, men pengarna skulle hjälpa mig mycket, säger Leif. – Meningen är ju att folk ska få roas av farten, spänningen och sensationen i att uppleva en tidsenlig motorcirkus. Tunnorna finns ju inte längre och alla i min ålder är nästan borta. Att showerna ska vara gratis är viktigt för Leif, men om han tjänar något ska det gå till välgörenhet. – Jag vill ge det som ett tack för att jag fick tillbaka min tunna. Helst vill jag skänka till Läkare utan gränser eller projekt som arbetar med gatubarn. Showerna han saknat sedan 1972 är nu planerade i nyuppsättning. Leif har hittat en lärling i Adam Kåberg från Uppsala. – Adam har hjälpt mig att bygga upp allt igen och vill prova att köra. Jag tänkte också prova, men vi får se hur det går med det. Jag har inte kört på fyrtio år, berättar Leif Lilja. –Jag kommer ner från Uppsala för det här, då vi har sommarhus bredvid. Jag trodde att jag skulle åka hem efter två veckor, men nu har jag redan fått ett eget artistnamn och blivit nyfiken, berättar Adam Kåberg. Också Adams familj är involverad i projektet, då hans syster Andrea har ett litet filmbolag och tillsammans med mamma Katarina Kåberg gör en dokumentär om återuppförandet av motorcirkusen. –Vi hoppas att filmen kan visas på tv senare. Berne Kentons liv är en otrolig story och en naturlig kulmen på filmen vore att han fick sätta upp sin show, säger Katarina Kåberg. – Adam har ju hjälpt mig med allt, de andra bara trycker på kameraknappen, säger Leif med busigt skratt i den gamla rösten. Leif Lilja viker ihop sitt glasspapper och tittar upp. – Showen kommer att bli en succé. Det kommer redan fram kanonmycket folk och pratar om den. Folk som har sett mig köra i sina unga dagar, det är ju nostalgi för dem också. Just nu betalar Leif Lilja för motorcirkusens restaurering med pengar från varje tavla han säljer, men hoppas på att kommunen ska inse kulturvärdet i det gamla varieté-minnet. – Oavsett vad som händer så ska tunnan alltid stå här hos mig nu. Det kan synas tokigt alltihopa, men det är lite så jag är också, avslutar han och ler genom sitt livserfarna skägg.   
 
Denna cache är en del av kampanjen "Den goda loggen" och vill uppmuntra dig att använda loggtexten för att dela din cache-upplevelse med andra.

Additional Hints (Decrypt)

Ebfgsev oruåyyner, xnafxr uäe svaaf xnssr?

Decryption Key

A|B|C|D|E|F|G|H|I|J|K|L|M
-------------------------
N|O|P|Q|R|S|T|U|V|W|X|Y|Z

(letter above equals below, and vice versa)


Advertising with Us

Inventory

There are no Trackables in this cache.

View past Trackables

What are Trackable Items?