Kåkakullen Traditional Cache
-
Difficulty:
-
-
Terrain:
-
Size: 
(micro)
Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions
in our disclaimer.
Var inte för hårdhänta och ta inte cachen efter skymning!
Kåkakullen eller Galgbacken
Före galgbacken här på "Kåkakullen" fanns det två avrättningsplatser i Vårgårda; Dels på Kesberget, ungefär där vattentornet står idag, dels på en plats som sedan gammalt kallas "Hängen". Det lär vara ett gammalt uttryck om en plats, där de hängde folk. Det berättas att dom skars inte ned utan fick hänga kvar till beskådan. På sommaren när det var varmt så stank det hemskt därifrån. Det var många som klagare på det och prästen i Algutstorp såg dessa kroppar och besvärades. Då bestämdes att man skulle ta bort galgarna.
Sista avrättningen ägre run den 12 maj 1859. Då halshuggdes en man som hette Karlsson-Pelur. Han var dömd till döden för tre rån och ett mord. Det var mycket folk som kom och tittade på avrättningen - det var närmast ett stort folknöje. Järnvägen hade kommit till Vårgårda sedan två år tillbaka, så folk kom med tåg, med häst och vagn och en del gick. En man som kallades Kasa-smen (född 1848) var 11 år, när han var med och tittade. Det var även en pojke från Bråttensby som skrev en uppsats av avrättningen. Han frågade son lärare om han får gå och titta. Läraren svarade att han får det om hans föräldrar så ja - vilket de gjorde. Sedan skrev han då en uppsats om detta. Den uppsatsen finns medtagen i en av Vårgårda hembygds-föreningens årsskrifter. Han skrev som han talade och ett exempel är "Han fick lägga tjoka på ett bräe". Tjoka är ett gammalt uttryck för haka. De samlade upp blodet i en kopp. Det hade de till mediciner. Det lär ha väldigt verkningsfullt mot alla sjukdomar. Innan avrättningen var han antagligen på Gästgivaregården. Där fick han väl mat och förmodligen en hel del brännvin, för att skulle vara lite avtrubbad. I Göteborgs-Posten, som det året utkom med sin första årgång, stod det en liten notis att "Han gick lungt mot sitt öde". Det bildades en ring av betrodda män runt avrättningsplatsen. Det var väldigt viktigt så han inte skulle kunna fly. (Bror Norrman, Vårgårda har antecknat detta.)
Ur "De gamla berättar" av Helge Gummeland (Eggvena bygdegårdsförening) finns även berättelsen/uppsatsen med:
Jag var med när den siste avrättades vid Skövde kyrka. Det är en kulle, Kåkakulllen. Folk var ditkallade från hela "gällt" (pastoratet) och stod i en rund cirkel kring hela backen. Varenda karl hade en käpp i näven. Det kalle de "spetsegård". Gick han (den dömde) ut för någon skulle den få lida i stället. Länsman och kronofogden red. Skövde gästgivaregård hade hade haft fram'en för prästen och klocka'n skulle skriftan innan och tala in hans om hans hädanfärd. Sedan åkte de upp till kullen i en öppen grav, där han skulle ligga. Så ledde de fram honom ich tig av honom klär'a. De hade bundit ett kläe för äga på'n. Då han skulle avrättas hade de ett trä, som de la vid kanten på graven och som han fick lägga ner "tjåka" (hakan) på. Mästerman hade en stor bred yxa. Han huggde av huvudet med ett ända hugg, men han drog yxa lite. Jag stod nära och såg noga allt. Mästerman hade en mugg, och blo'n fick rinna i den. Den blon skulle senare användas för någon sjukdom. Jag gick i Skövde kyrka då. Folkskolläran sa, att vi inte fick få dit utan att våra föräldrar hade lovat oss. Min far var med i spetsgården.
Från den skyllt som sitter på Kåkakullen, gjord av Vårgårda kommun.
Denna cache är en del av kampanjen "Den goda loggen" och vill uppmuntra dig att använda loggtexten för att dela din cache-upplevelse med andra.
Additional Hints
(Decrypt)
Fghoor