Denna Earthcach vill visa Kullaberg och dess natur i allmänhet och geologi i synnerhet.
English 
translation can be found further down the page
Kullaberg
är namnet dels på en bergskam, 
belägen längst ut på halvön Kullen i nordvästra Skåne, dels namnet på naturreservatsbildningar som ligger på och i anslutning till Kullaberg. Bergskammen (och reservaten) sträcker sig från Kullanäs (vid Kullens fyr) i nordväst till Arild i sydöst, en sträcka på knappt åtta km. Kullaberg är som bredast 1½ km vid Kockenhus och Björkeröd. Ytan är 932 ha.
Ur berggrundsgeologisk synpunkt sträcker sig dock Kullaberg ner till Svanshall, en sträcka på ytterligare sju km, och når en bredd på cirka två km. Kullaberg gränsar mot Öresund i sydväst och mot Skälderviken i norr. Kullaberg når en högsta höjd av 187,5 meter vid Håkull. Mot Skälderviken är kustbranterna särskilt höga, som mest drygt 60 meter. Berget korsas av tvärgående sprickor och genom havets nötning har det på många håll bildats grottor, vikar och dalar. Vid stranden ses raukar och stenpelare.
Geologi
Kullaberg är en av Skånes urbergshorstar och löper i samma riktning som de andra åsarna i Skåne, från nordväst till sydost. I Kullabergs förlängning ligger Söderåsen och tillsammans utgör de en del av Tornquistzonen.
Tornqvistzonen är en zon av förkastningar som stryker i riktningen sydost-norväst mellan rumänska Svarta havskusten och Nordsjön. Zonen går genom Skåne och markerar där gränsen mellan den östeuropeiska plattan med Baltiska skölden där denna gränsar till ett stort sänkningsområde i västra delen av kontinentala Europa. 
För 150 miljoner år sedan splittrades jättekontinenten Pangea och Skåne fortsatte att driva bort från Sverige. Då bildades även ett hundratal vulkaner i Tornquistzonen. Av dessa finns i dag rester bland annat runt Ringsjön.
Att Skåne trots allt sitter ihop med Sverige i dag beror på att Afrika brakade in i Europa för ungefär 70 miljoner år sedan. Kollisionen mellan de båda kontinenterna ledde till sammanpressande krafter i Tornquistzonen.
Fortfarande sker alltså rörelser längs Tornquistzonen. Sydvästra Skåne rör sig med fyra millimeter per år österut i jämförelse med nordöstra delen. Det sydvästra blocket drar sig även söderut med en hastighet av två millimeter per år. De rörelser som sker längs Tornquistzonen i dag är orsakade förändringar i den mittatlantiska ryggen.
I Sverige är det en ca 50 km bred zon inom vilken ett flertal förkastningar givit upphov till de skånska åsarna, vilka i strikt geologisk bemärkelse ej är några åsar utan urbergshorstar, dvs. höjdryggar som begränsas av förkastningssprickor. Mellan urbergsryggarna ligger bevarade partier med yngre fossilförande bergarter av typen sandsten, skiffer och kalksten. De urbergshorstar som tillkommit genom omfattande förkastningsrörelser under en lång tidrymd är Hallandsåsen, Nävlingeåsen, Linderödsåsen, Kullaberg, Söderåsen och Romeleåsen. I denna zon förekommer även ett stort antal diabasgångar som bildats under perm-karbontiden samt basalter från jura-krita, t ex Rallate, NV om Röstånga.
Berggrunden består till största del av ortognejs, vilket ger magra jordar. På tvärs mot urberget löper emellertid grönstensgångar bestående av amfibolit och diabas, vilka innehåller kalcium och magnesium. Dessa stråk följer ofta dalsystemet i berget och ger upphov till näringsrikare jord. Kullabergs diabasform är mörkt röd och kallas kullait. Man räknar med att jordskorpan antog fast form för 2½ miljarder år sedan.
På åtskilliga ställen har man brutit sten ur berget. Detta skedde senast kring sekelskiftet 1900, då sten togs nedanför Barakullen vid Solviksbadet, och i klippan nedanför Grand Hotel. Av stenen byggdes bland annat nuvarande Kullens fyr, men en del exporterades till Danmark för användning vid befästnings- och vägbyggen.
Gnejs
Gnejs
|
 |
Gnejs
|
 |
Diabas
|
 |
Gabbro
|
 |
Sandsten
|
 |
Amfibolit
|
 |
Kullait
|
 |
Pegmatit
|
 |
Är en metamorf bergart. Det innebär att bergarten är bildad genom omvandling av en annan ursprunglig bergart. Den ursprungliga bergarten kan vara antingen en magmatisk bergart (ortognejs) eller en sedimentär bergart (paragnejs) som har omvandlats under höga tryck och temperaturer. Gnejserna, som i huvudsak tillhör de äldsta åtkomliga delarna av jordskorpan, förekommer i stor mängd i Skandinavien. Beroende på var i Sverige du är har Gnejsen olika utseende, hårdhetsgrad och användningsområde.
Gnejs är vanligtvis uppbyggd av fältspat, kvarts och en mindre del glimmer.
Färgen på bergarten beror på de mineral som ingår.
Gnejsen har en tydlig parallellstruktur och skiljer sig därigenom från graniten. Parallellstrukturen är dels skiffrighet, som uppstått genom att glimmerfjällen är inbördes ordnade parallellt, dels en mer eller mindre regelbunden lagerindelning på grund av att bergarten består av lagervis ordnade glimmerrika och glimmerfattiga band.
På tvärs mot urberget löper emellertid grönstensgångar bestående av amfibolit och diabas, vilka innehåller kalcium och magnesium. Dessa stråk följer ofta dalsystemet i berget och ger upphov till näringsrikare jord. Kullabergs diabasform är mörkt röd och kallas kullait. Man räknar med att jordskorpan antog fast form för 2½ miljarder år sedan.
På åtskilliga ställen har man brutit sten ur berget. Detta skedde senast kring sekelskiftet 1900, då sten togs nedanför Barakullen vid Solviksbadet, och i klippan nedanför Grand Hotel. Av stenen byggdes bland annat nuvarande Kullens fyr, men en del exporterades till Danmark för användning vid befästnings- och vägbyggen.
Bergarter – tre huvudtyper
Det finns ett mycket stort antal bergarter och därmed bergartsnamn. För att en bergart exempelvis skall kallas granit, måste den uppfylla ett antal villkor avseende mineralinnehåll och proportioner samt bildningssätt. Efter bildningssätt skiljer man på tre huvudtyper av bergarter:
- Magmatiska bergarter
- Sedimentära bergarter
- Metamorfa bergarter
Magmatiska bergarter är bildade genom stelning av smältor. Om smältan når jordytan bildas vulkaniska bergarter, t.ex. basalt och ryolit. Bergarterna är då finkorniga till mycket finkorniga. Om smältan stelnar nere i jordskorpan bildas t.ex. granit, gabbro och diabas. I detta fall kan kristalltillväxten ske under längre tid och bergarten blir från fin- till grovkornig.
Sedimentära bergarter, t.ex. kalksten, lerskiffer och sandsten, bildas genom att sediment, som avlagrats på jordytan eller i vatten, kompakteras och cementeras (förhårdnar).
Metamorfa bergarter, t.ex. gnejs, amfibolit och marmor, bildas genom omvandling av magmatiska eller sedimentära bergarter vid de höga tryck och temperaturer som dessa utsätts för på stora djup i jordskorpan vid en bergskedjebildning.
Förekomst av Pegmatit lurade den tyske bergsmannen Jürgen Langenau år 1561 då han på uppdrag av den Danske kungen Fredrik II:e försökte hitta ädla metaller. Under ett par månaders tid trodde man att det var silver man bröt men i själva verket var det Pegmatit
(Fredrik II)
Bergarternas kretslopp
Den s.k. bergartscykeln eller bergarternas kretslopp innebär att huvudgrupperna av bergarter kan härledas ur varandra. En granit kan vittra och ge beståndsdelar till en sedimentär bergart. Denna kan i sin tur omvandlas till en metamorf bergart, vilken i sin tur kan smälta upp och ge upphov till en ny magmatisk bergart.
Dalar
Ett system av tvärdalar löper vinkelrätt mot bergets längdriktning.
Dalarna öppnar sig mot havet och bildar så kallade malar, där berggrunden är som mjukast. Exempel på sådanda malar finns vid Ablahamn, Josefinelust, Ransvik, Djupadal och vid Håkull.
Vandring
Kullaberg erbjuder många aktiviteter bl.a. kan man vandra. Från fyren utgår ett par olika vandringsleder. Vilket gör att du även kan ta dig hit till fots. Ett stigsystem är upplagt med en sydlig rödmärkt huvudstig från Fyren till Vaktstugan - Himmelstorp och vidare till Arild. En annan blåmärkt stig löper från Fyren längs norra sidan av berget och över de högsta topparna fram till Himmelstorp där den ansluter till den röda stigen fram till Arild. Naturligtvis kan man utgå från Arild och vandra mot Fyren. Mellan de båda huvudstigarna finns gula förbindelsestigar. Mer info hittar man på http://www.skane-online.se/kullaberg/stigar.htm
Den 1/6 invigs Kullaleden (En ny del av Skåneleden) från Helsingborg i söder till Häljaröd öster om fyren. De siktar på att få leden ERA certifierad, vilket visar att den håller hög klass.
Källor:
Länstyrelsen i Skåne
Sveriges Lantbruksuniversitet
Sveriges Geologiska Undersökningar SGU
www.kullaleden.se
Loggningsuppgift
(Logga och skicka rätt svar i ett mejl Skriv inget svar i loggen! vill du dela med dig av dina bilder från Kullen här på sidan så är det super men undvik bilder som visar uppgift 5 )
Parkera nära N56° 18.067' E12° 27.426' Hur högt är du nu?- Gå sedan till N56° 18.125 E12° 26.920 Vad är höjd skillnaden från startpositionen?
- Fundera lite varför det är så och du har svaret på uppgift två.
- Som uppgift 4 undrar jag vad du passerade på vägen(halvvägs) och på vilken höjd var du då?
- Stå kvar, se dig omkring igen vad är det för bergarter du ser? Vilken huvudtyp/typer ser tillhör dem och var i kretsloppet är dem? Du får gärna bifoga en bild i ditt svar men det är inget krav.
This Earthcach want to show Kullaberg
Kullaberg is the name and on a ridge, located at the tip of the peninsula called Kullen in north-west Scania, and the name of the reserve formations located on and adjacent to Kullaberg. The ridge (and reserves) extends from Kullanäs (at Kullen lighthouse) in the northwest to the southeast Arild, a distance of almost eight kilometers. Kullabergsvägen widest point is 1 ½ kilometers at Kockenhus and Björkeröd. The area is 932 ha.
From a bedrock geological point of view Kullaberg extends down to Svanshall, a distance of seven miles, and reaches a width of about two kilometers Kullaberg bordering the Öresound in the southwest and the Skälderviken Bay in the northeast. Kullaberg reach a maximum height of 187.5 meters at Håkull. In the cove's cliffs, very high, as much as over 60 meters. The mountain is crossed by transverse cracks and abrasion by the sea, it has in many places been formed caves, coves and valleys. At the beach you will see stacks and stone pillars.
Geology
Kullaberg is one of Skåne's rock horsts and runs in the same direction as the other ridges in Skane, from northwest to southeast. In Kullabergs extension lies Söder Åsen and together they form a part of the Tornquist Zone.
Tornqvist zone is a zone of fault lines that stretching in the direction east-northwest between the Romanian Black Sea coast and the North Sea. The zone runs through Skåne and mark where the boundary between the East European plate with the Baltic Shield where it is bordered by a large 
reduction in area in the western part of continental Europe. For 150 million years ago broke giant continent Pangea and Scania continued to drive away from Sweden. Then also formed a hundred volcanoes in the Tornquist Zone. Of these, today residues including around Ringsjön.
That Skåne after all stuck together with Sweden today is because Africa crashed into Europe for about 70 million years ago. The collision between the two continents led to the compressive forces in the Tornquist Zone.
Theres still movements along the Tornquist Zone. Southwest Skåne moves with four millimeters per year eastward compared to the northeast. The SW block pulls also south at a rate of two millimeters per year. The motion that occurs along the Tornquist Zone today is caused changes in the mid-Atlantic ridge.
In Sweden it is a 50 km wide zone within which a number of faults led to the Scanian ridges, which are in strict geological sense is not some ridges. They are rock horsts, ie. ridges bounded by fault lines. Between bedrock ridges are preserved sections with younger fossil-bearing rocks of the type sandstone, shale and limestone. The rock horsts conceived by extensive fault lines movements over a long period of time is Hallandsås, Nävlingeåsen , Linderödsåsen, Kullaberg, Söder Åsen and Romeleåsen. In this zone there are also a large number of dolerite dykes formed during the Permian-Carboniferous and basalts from the Jurassic-Cretaceous, eg Rallate, NV on Röstanga.
The bedrock consists mainly of ortognejs, giving poor soils. Transverse to the basement rock runs however green stone passages consisting of amphibolite and diabase, which contains calcium and magnesium. These routes often follow dalsystemet in the rock and produces nutrient rich soil. Kullabergs dolerite form is dark red and is called kullait. It is anticipated that the crust solidified for 2 ½ billion years ago.
In many places it has been quarried from the rock. This was most recently around 1900, when the stone was taken just below the hill at Solviksbadet, and the rock below the Grand Hotel. Of stone built including current Kullen Lighthouse, but some were exported to Denmark for use in fortification and road construction.
Gneiss
Gnejs
|
|
Gnejs
|
 |
Diabas
|
 |
Gabbro
|
 |
Sandstone
|
 |
Amfibolit
|
 |
| Kullait |
|
| Pegmatit |
|
Is a metamorphic rock. This means that the rock type is formed by conversion of another original rock. The original rock type can be either a magmatic rock (ortognejs) or a sedimentary rock (paragnejs) converted under high pressures and temperatures. Gneiss, which mainly belong to the oldest accessible parts of the crust, is present in large amount in Scandinavia. Depending on where in Sweden you have gneiss different appearance, hardness and usage.
Gneiss is usually composed of feldspar, quartz and a small portion mica. The color of the rock depends on the minerals included.
Gneiss has a clear parallel structure which distinguishes it from the granite. Parallel structure is partly schistosity, caused by mica scales are mutually arranged in parallel, and a more or less regular stock division because the rock is composed of mica arranged in layers rich and poor mica tape.
Transverse to the basement rock runs however green stone passages consisting of amphibolite and diabase, which contains calcium and magnesium. These routes often follow dalsystemet in the rock and produces nutrient rich soil. Kullabergs dolerite form is dark red and is called kullait. It is anticipated that the crust solidified for 2 ½ billion years ago.
In many places it has been quarried from the rock. This was most recently around 1900, when the stone was taken just below the hill at Solviksbadet, and the rock below the Grand Hotel.
Rocks - three broad types
There are a very large number of rocks and thus rock name. For example, a rock is called granite, it must meet a number of conditions relating to mineral content and proportions and mode of formation. After genesis distinguishes three main types of rocks:
• Igneous rocks
• Sedimentary rocks
• Metamorphic rocks
Igneous rocks are formed by solidification of melts. If the melt reaches the earth's surface is formed volcanic rocks, such as basalt and rhyolite. The rocks are then fine-grained to very fine grained. If the melt solidifies the bottom of the crust is formed as granite, gabbro and diabase. In this case, crystal growth occur over time and becomes rock from fine-to coarse-grained.
Sedimentary rocks, such as limestone, shale and sandstone, formed by sediments deposited on the soil surface or in the water, compacted and cemented (hardening).
Metamorphic rocks, such as gneiss, amphibolite and marble, formed by conversion of igneous or sedimentary rocks at high pressures and temperatures as those exposed at great depths in the crust at a mountain building.
Presence of Pegmatite deceived the German mining engineer Jürgen Langenau in 1561 when he was commissioned by the Danish king Frederick II e to find precious metals. In a few months time it was believed that it was silver they extracted but in fact it was the Pegmatite
(Fredrik II)
Rocks cycle
The so-called rock cycle and rocks circulation means that the main groups of rocks can be derived from each other. A granite can crumble and give constituents into a sedimentary rock. This can in turn be converted to a metamorphic rock, which in turn can melt and give rise to a new igneous rock.
Valleys
A system of cross troughs run perpendicular to the longitudinal direction of the rock. The valleys opens to the sea, forming so-called "malar" =coarse gravel, where the bedrock is at its softest. Examples of such places are at Ablahamn, Josefinelust, Ransvik, Djupadal and at Håkull.
Hiking
Kullaberg offers many activities including you can hike. From the lighthouse starts a couple of trails Which means that you can also get here by foot. A trail system is structured with a Southern red marked trail head from the lighthouse to the guard house - Himmelstorp and on to Arild. Another Blue marked trail runs from the lighthouse along the north side of the mountain and over the highest peaks until Himmelstorp where it connects to the red trail to Arild. Of course, you can start at Arild and walking towards lighthouse. Between the two main trails are yellow connection paths. More info can be found on http://www.skane-online.se/kullaberg/stigar.htm
The 1:st of june The Kulla Trail (A new part of Skåneleden) from Helsingborg in the south to Häljaröd east of the lighthouse is opend. They aim to make the trail ERA certified, which demonstrates thats it have high standard.
Sources:
County Administrative Board of Skåne
Swedish University of Agricultural
Geological Survey of Sweden SGU
www.kullaleden.se
Logging Task
(Sign and send the correct answers in an email please do not reply in the log!)
You don´t need to wait for my answer to log i will contact you if i think you haven´t fulfilled the task. So just log
1. Park near N56 ° 18.067 'E12 ° 27,426' How high obove the sealevel are you now?
2. Then go to N56 ° 18,125 E12 ° 26.920 What is the difference in elevation from the start position?
3. Think a little why this is so and you have the answer to task three.
4. As task 4 I wonder what you passed on the road(half the way on your walk) and at what altitude were you then?
5th Stand still, look around again, what kind of rocks do you see? What main type / types of rocks do they belong to and were in circulation are those?
Feel free to attach an image to your answer but it is not required.