I våra dagar kan Halnatorp betyda tre olika saker: jordbruksfastigheten Halnatorp med sitt gårdcentrum alldeles vid den lilla ån, den herrgårdsliknande villan någon kilometer öster därom eller det stora skogsområdet som sedan länge ingått i Sätra bruk. Halnatorps herrgårdsanläggning hör till de yngsta lantegendomarna kring sjön Viken. Detta till trots, är denna del av socknen den tidigast belagda i skrift, omvittnat redan 1273 i ett brev från Birger Jarl son Valdemar. Då kallades trakten Stenstan eller Stenstaden och här låg en av Vikens äldsta bryggor. Den var bl.a. en omlastningsplats för stångjärn på 1500-talet. Vid stenstaden fanns järnbodar där stångjärnet förvarades tills vinterföret gjorde det det möjligt att föra järnet vidare på oxforor till Mariestads järnvåg. Bryggan är idag raserad men fanns förmodligen på udden rakt väster om udden cachen finns på. 
Första gången som Halnatorp omnämns i de historiska källorna är i jordeboken 1540 då det kallas Torp. Sedan gården fram på 1600-talets mitt blivit säteri ändrades namnet till det mera ståndsmässigt klingande Hallnadtorph. Säteriet har ägts av bl.a. adelssläkterna Stenbock, Ekegren och Lake. Om Gustav Ekegren påminner ett vackert snidat huvudbaner som hänger i Halna kyrka. År 1765 kom Halnatorp att sammanföras med Sätra bruksegendom, först som förpantning och fr.o.m år 1801 med full äganderätt. Den dåtida bebyggelsen låg ca 150m nordost om Halnatorps nuvarande corps-de-logis. Av den tidigare bebyggelsen är den gamla mangårdsbyggnaden från senare hälften av 1800-talet bevarad. Nuvarande corps-de-logis uppfördes 1901 av dåvarande ägaren till Sätra bruk, överjägmästare Gustaf Barthelson. Byggnaden i tysk stil med ett mycket betonat mittenparti under det brutna manzardtaket, är uppförd i stående timmer på huggen stenfot. Fasaderna brädfodrade med locklistpanel och strukna i gul oljefärg. Taket täckt med skiffer. Byggnaden pietetsfullt renoverad 1975. Målningsarbete utfört 1980
Källor: Viken, En västgötasjö med rik historia - Ingemar Wikenros
Töreboda Kommun, kulturhistorisk inventering 1983 - Skaraborgs Länsmuseum