Texten hämtad ur boken” Dalkarlså by 1539-1989”
Året var 1940 och världskriget pågick utanför Sverige. Tyska rikets flyg attackerade England, som förberedde sig på invasion av Hitlers arméer. För att skydda landet mot flygangrepp förankrade man jättelika s.k. ”spärrballonger” i stort antal kring de största städerna. Ballongerna, som var tillverkade av gastät sidenduk, försågs med stålvajrar som hängde ner till en höjd, under vilken fientligt flyg inte kunde navigera.
Spärrballongerna hade inte gängse, rund ballongform. De var i stället något spolformade och försedda med stabilisatorfenor, som upptog stora delar av själva ”kroppen”. Då och då inträffade det att någon ballong lösgjordes och drev in över Skandinavien. De som drev in över Sverige strandade vanligen i landets södra delar. Framfarten fördröjdes åtskilligt genom stållinorna som släpade efter ballongerna, vars drift följdes uppmärksammat av radio och press.
En av dessa förrymda spärrballonger närmade sig Västerbotten. Detta hände i september och vädret var mycket ostadigt med åska, regn och blåst. Ett tag satt ballongen fast i trakten av Sundsvall men lossnade och drev norrut. Plötsligt blåste den in över Bygdeå socken och fastnade i Dalkarlsåskogen söder om Klumpmyran.
Folk var naturligtvis intresserade av denna exotiska budbärare från den storvärldsliga scenen. Ledigt manskap från omkringliggande byar och Dalkarlså begav sig till platsen, där man hjälptes åt med säkringen av stållinorna för att kunna bärga ballongen. Åskan gjorde sig hela tiden påmind och stållinorna, som hängde ner från farkosten, utgjorde en klar olycksrisk.
Under arbetet segnade plötsligt Sven Eriksson från Ratan ned, träffad av blixten som slagit ner i förankringsvajern. Sven bars fram till bilväg och transporterades till sjukhus men var död. Antagligen hade han avlidit omedelbart.
Händelsen åstadkom förstämning i byarna. Eriksson hade hustru och småbarn. Han kom att betraktas som ett ”krigsoffer” genom denna händelse. En minnessten restes på denna plats vid Klumpmyran, där ballongen fastnade och Sven Eriksson mötte sitt öde. Minnesstenen finns fortfarande kvar på platsen.
Spärrballongens öde?
Vajern var 1200 meter lång och ballongen 30 meter i diameter. Den delades mellan bärgarna för att där efter i många år användas som regnplagg, segel, båtkapell mm i familjehushållens tjänst. Under krigstiden tillvaratogs allt på grund av det kärva beredskaps- och försörjningsläget.