I närheten av denna gömma finns, enligt en skylt en gammal varggrop. Du kanske gick förbi den när du gick hit. Du kanske läser om den just när du passerar. Hur som helst så finns där en skylt som talar om vart man kan få information om just denna grop. Detta är tyvärr inte ovanligt när det gäller fångstgropar av detta slag har jag märkt. Jag har därför en viss skeptis mot denna typ av knapphändig information. Jag säger inte att det inte stämmer, men nog verkar det vara en väl liten grop? Och visst verkar den lite konstig i formen?
Vad jag förstår så var ofta fångstgropar inredda med en stenmur för att få en rak vägg. Man kanske kan anta att “taket” som ska ge vika för vargen hade någon form av luck-mekanism som slöt igen när djuret fallit ner. I så fall räcker det ju med en mindre grop.
Jag testade gropen själv. Jag hade inga större problem att ta mig upp. Prova gärna själv.
Nästa fråga rör arten. Varför är det så ofta varg som ska fångas? Dessa lär väl inte ha varit så vanliga förr heller. Nej, då är det väl kanske troligare att det är andra djur, djur som kan ätas som ska fångas. Så var det nog i alla fall på stenåldern så väl denna typ av gropar uppfanns.
Ur Wikipedia:
Fångstgrop är ett äldre jaktredskap för fångst av varg, älg och ren samt, i mindre utsträckning även för räv och björn
Fångstgroparna består av grävda fallgropar med eller utan sparkkista av sten eller trä. Fångstgroparna är ca 3–4 meter i diameter och ca 2,5 m djupa. Fångstgroparna anlades vanligen i sand eller grus eller annan lättgrävd mark. De anlades oftast i ett sammanhängande radsystem med 30–50 meters mellanrum, men kunde även placeras ensamma och kompletteras med ett fållsystem som gjorde att viltet tvingades mot gropen. Groparna doldes av icke bärande tak som var gjorda av grenar och mossa[2].
Datering
Fångstgroparna är svårdaterade, men torde utgöra ett av de äldsta jaktmetoderna och har använts sedan stenåldern. I landslag stadgades att man skulle hålla fångstgrop för varg (eller annat jaktredskap för varg som till exempel vargnät).
Jakt med fångstgrop förbjöds i lag 1864[3].
Spridning
Fångstgropar tycks ha varit vanligt förekommande i norra Sverige, men mindre vanliga i södra delen av landet. Norr om Dalälven finns cirka 30 000 fångstgropar registrerade [4]. Fångstgropar för varg brukades mest i södra delen av Sverige. Dessa hade en diameter på 5–10 meter och väggarna var ofta kallmurade för att försvåra för vargen att komma upp.