I mitten av trettiotalet utspelade sig en långdragen facklig och juridisk konflikt mellan Lantarbetareförbundet och Asa herrgårds tyska ägare- Stinnes, företrädda av svensken Söderström som var gift med en av Stinnes döttrar.
Vid denna tid fanns fortfarande ett flertal torp under Asa Herrgård men även anställda statare.
På hösten 1932 har det bland statarna börjat gro ett missnöje mot det sätt på vilket gården sköttes.
I januari 1933 bildas i Asa avdelning 248 av Lantarbetareförbundet. Med vid bildandet som representant från förbundet var Gunnar Sträng, på den tiden ung ombudsman för Lantarbetarförbundet.
I Mars samma år begärde Lantarbetarförbundet, på fullmakt av avdelning 248 förhandling med arbetsgivaren. Kravet var en höjning av timlönen med 10 öre i timmen till 45 öre i timmen för de anställda utan naturaförmåner och till 40 öre för övriga.
När arbetsgivarens representant fick reda på detta blev han enligt uppgift mycket upprörd och kallade de anställda till sig hotade och förhörde dem. Efter denna utskällning tvingade Söderström de gårdsanställda arbetarna att marschera förbi ett porträtt av Adolf Hitler flankerat av hakkors.Trots dessa skrämselmetoder stannade arbetarna kvar i den nybildade fackföreningen, vilket retade upp Söderström än mer.
Dock varade de anställdas avtal fram till och med den 30 april 1934. Under denna tid gjordes ett antal försök att förhandla med arbetsgivaren men dessa var misslyckade då Söderström vägrade att diskutera frågan.
Så den 1 maj 1934 proklameras strejk omfattande jordbruket, sågen och skogsarbetet vid Herrgården. Alla produkter från gården förklarades i blockad. Arbetsgivaren svarade med order om vräkning av 6 familjer från sina bostäder.
Söndagen den 3 juni 1934 samlades ca 1000 arbetare vid Asa herrgård till stödmanifestation för de strejkande lantarbetarna. Mötesdeltagarna kom med cykel, bil, buss och till och med båt. Ångaren Thor anlöpte Asa med både demonstranter och musikkår.
Efter tal och föredrag vid strejkmötet gick åhörarna i ett långt demonstrationståg med musikkåren i täten. Man krävde att vräkningarna skulle stoppas och att fackföreningsrätten erkändes.
Vid bryggan i Asa 3 juni 1934.
Ångaren Thor på ingång med demonstranter från Växjö mottages av musikkår och stor folkmassa. Målning ur Sven Ljungbergs utgåva: ”Händelser ur arbetarrörelsens historia i Kronobergs län.”
Strax därefter verkställdes vräkningen. På Herrgården anlitades tyska strejkbrytare, unga tyska män med nazibindlar på ärmen men med bristande kunskaper när det gällde gårdens skötsel.
Konflikten pågick med oförminskad kraft under hela 1934, mer sympatimöten hölls och Söderström vägrade kategoriskt att förhandla med motparten.
I december 1934 kallade statens förlikningsman till förhandlingsmöte på stadshotellet i Växjö mellan parterna. Man kunde då förhandla men något kollektiv vägrade Söderström att skriva på.
Under våren 1935 fortsatte strejken och den fackliga blockaden mot Asa herrgård. I slutet av mars 1935 träffades ombudsman Sträng och Söderström på stadshotellet i Kalmar.
Då hade strejken pågått i närmare ett år. Arbetsgivarsidan undertecknade då avtalet som innebar de 10 öres höjning av timlönen. De strejkande och vräkta lantarbetarna återfick sina jobb och gårdsdriften återupptogs på ett normalt sätt.
Källa: Asa-konflikten 1934-1935, En lyckad lantarbetarstrejk för rätten till kollektivavtal, uppsats av Freddy Jansson