Karlstads östra station (även kallad Karlstad Östra) var en av två järnvägsstationer belägna i Karlstad. Stationen uppfördes 1904, och invigdes 1 mars 1905.
Under stationens verksamhetstid användes den i huvudsak av SJ för passagerar- och godstrafik med tillhörande biljett- och godsexpedition. Den kom också att nyttjas av Karlstad-Munkfors Järnvägar (KMJ) som senare övertogs av Nordmark-Klarälvens Järnvägar, NKlJ, för både person- och godstrafik. Dess smalspåriga järnväg sträckte sig från Skoghall över Karlstad, Deje, Munkfors och vidare ner till Filipstad. Karlstad Östra Station tjänade också som NKlJ:s anslutning till nordvästra stambanan. Stationen var belägen mitt emellan de järnvägsspår, med tillhörande viadukter, som än idag fungerar som gräns mellan stadsdelarna Haga och Herrhagen.
Planlösning
Stationshuset var uppfört i nationalromantisk stil i tegel med en timrad övervåning, vilken i likhet med taket var fullständigt beklädd med Grythytteskiffer. Ingången till stationshuset Karlstads Östra från gatuplanet låg 5 meter under järnvägsplanet och var därvidlag unik. Därifrån ledde en stentrappa upp till stationshusets nedre plan med biljett- och ilgodsexpedition och motsvarande magasin. Genom den nedre vestibulen ledde sedan en trappa upp till plattformen, där biljett- och tågklarerarens expeditioner fanns. I stationen fanns också en 1:a klass väntsal med möblemang, uppvärmd med järnkaminer, och en 2:a klass väntsal med träbänkar.
Senare historik
I slutet av 1950-talet flyttades in- och utlämning av styckegods från Östra Station till Karlstad Centralstation. I november 1964 lades persontrafiken på NKlJ ner, 1965 upphörde biljettförsäljningen till SJ-tågen och år 1967 tåguppehållen likaså. Tågklareringen avslutades 13 maj 1970, som då överfördes till centralt ställverk vid Karlstads centralstation. Karlstad Östra revs 1971 av dåvarande Banverket trots vädjanden från stadsarkitekten. Rivnings-beslutet lär ha föregåtts av en av bostadsinspektör Jan Starbrink företagen besiktning 1958 som anförde att byggnaderna såväl till interiör som exteriör var otidsenliga och att nödvändigt underhåll var eftersatt.