Gråal - Alnus Incana
Min reflektion om gråalen är att det är ett vanligt trädslag som inte är så välkänt. Det växer ofta längs vattendrag och var denna gömma finns invid kullabäcken är den typiska växtplatsen för stora gråalar. Släktingen klibbal (Alnus glutinosa) finns endast på enstaka platser i norra sverige medan den är dominerande i södra sverige där gråalen är ovanlig. Beskrivningen nedan om att gråalen är ett litet träd tycker jag själv är lite missvisande. Det blir ofta ganska stora och relativt grova i denna landsända.
Från den virituella floran:
Beskrivning. Gråal är ett litet träd eller buske med slät och ljusgrå stam. Arten skjuter rikligt med rotskott vilket gör att den ofta bildar stora täta bestånd. Grenarnas årsskott är grå och tätt håriga. Vinterknopparna sitter strödda och är kortskaftade, ovala, korthåriga och ljusgrå med bara två eller tre knoppfjäll. Bladen är sågtandade, 
spetsiga, matta och grågröna, bladundersidan är gråluden. Sällsynt förekommer gråalar som har flikiga blad. Gråal blommar tidigt på våren på bar kvist, oftast i mars och är, tillsammans med hasseln(Corylus avellana), ett av de träd som blommar först.
Blommorna sitter i hängen som anläggs redan sommaren före blomning. Hanhängena är långa och hängande. Honhängena är korta, bruna och oskaftade, med undantag av det yttersta som är skaftat. Honhängena förvedas vid fruktmognaden och bildar en så kallad alkotte. Han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla 'alkottar' kvar under vintern. Frukten är en plattad nöt. Förutom huvudunderarten vanlig gråal (ssp. incana) finns också underarten lappal (ssp. kolaënsis 
(N. I. Orlova) A. Löve & D. Löve). Lappal har mindre, rundare blad och kala årsskott men övergångsformer till huvudunderarten förekommer.
Arten klibbal (A. glutinosa) skiljer sig från gråal genom sina trubbiga, ofta urnupna blanka blad och skaftade honhängen och 'kottar'. Hybrider mellan gråal och klibbal uppträder ibland där de båda arterna möts.
Utbredning. Gråal har en nordostlig utbredning och är vanlig i Norrland, men den förekommer också långt söderut i Sverige. Underarten lappal (ssp.kolaënsis) finns i fjälltrakterna. 
Första fynduppgift publicerades 1659 (Nordstedt 1920).
Användning. Gråal odlas ibland som vindskydd då den är mycket vindtålig.
Etymologi. Artnamnet incana är en förstärkning av latinets canus (grå) och syftar på barkens färg.