Stenarna i husgrunden är övervuxna med mossa liksom nästan alla stenar i området vilket skapar något av ett sagolandskap. Hit kom redan under början av 1770-talet de första torparna. Namnet Björnåsslätt hittas för första gången i domboken år 1771 när Partille Mellangård begär att få odla upp denna del av den gemensamma utmarken.
De första invånarna på torpet Björnåsslätt var torpare Anders Lindsten och hans hustru Brita Stenström.
”Den 4 mars år 1831 förrättades laga boppteckning efter torparen Johannes Svensson vid Partille Mellangård som med döden avlidit den 10 februari detta år och efterlemnat enkan Catharina Olofsdoter samt omyndige barnen: sönerna Sven 13 år, Olaus 2/3 år och döttrarna Elsa 9 år och Anna Christina 5 år gamla.” Källa: Sävedals häradsrätt FIIa:21 (1829-1831) sida: 185.
Så inleds bouppteckningen efter torparen Johannes som med sin familj bott och arbetat på torpet Björnåsslätt sedan 1812. Torparens död var säkerligen en tragisk händelse för familjen, men det ger oss en unik inblick i hur torpet såg ut och vad familjen ägde.
Vi börjar med själva torpet, det var enligt bouppteckningen inte någon lyxbostad, det var en ganska usel bostad! ”Manhusbyggnad med brädtak bestående af ett rum med förstuga, samt under samma tak 1 liten loge och ett fähus byggt på Anders Larsson i Partilled Mellangårds intäkt Björnåsslätt kallt, hvilken plats den afledne arrenderat på 49 års tid, enligt arrende contrakt af den 24:e mars 1829. Huset kan i anseende till sitt förfallna tillstånd ej upptagas högre än till 10 riksdaler banco.”
I det lilla fähuset stod en spättig ko, 10 år gammal och en gris, dessa djur var tillsammans lika mycket värda som hela torpet!
Går vi sedan in i den lilla stugan och tittar på köksutrustningen så skulle vi se en gammal caffepanna av koppar, en kokgryta och en stekpanna och ett par grytkrokar av järn. Av samma material var även ett par kakelugnsdörrar och en sax. Johannes hade även en uppsättning av snickeriverktyg samt borrar.
Torpet var möblerat med en kista, en soffa, ett omålat bord, 4 gamla stolar, en gammal säng, samt ett väggur utan fodral. På boret stod fyra lerfat, en skål och två tallrikar av lera och två finare av porslin. Det fanns till och med två the koppar samt fyra buteljer. I stugan fanns även några tunnor och kar, en tvättbalja och ett mjölkstop liksom en gammal vävstol.
För arbete utomhus fanns en gammal plog, fyra yxor, två spadar och två åkerhackor samt en skottkärra.
Johannes kläder bestod av en gammal kapprock av blått vadmal, en svart frack av vadmal, en grön jacka av vadmal och en äldre likadan. Ett par blå byxor av vadmal liksom två gamla byxor. En randig väst av fyrtråd och en av bomullstyg. Han hade även en gammal undertröja, 5 skjortor och 4 nattkappor, 1 halsduk, 1 hatt, ett par stövlar, 2 par gamla ullstrumpor och en gammal sjöskumspipa samt en rakkniv.
Johannes hade levt utan att dra på sig några skulder så behållningen i boet blev 26 riksdaler 45 skilling och 4 runstycken.
1833 finns torpen för första och enda gången utsatt på en karta, Partille 44 (Lantmäterimyndighetens arkiv). På kartan anges att torpet Björnåsslätt hade en areal av 2 och ett halvt tunnland men endast en mindre del av den ytan var odlingsbar. Det var Anders Larsson som tillsammans med Emanuel Sten som hade anlagt torpen men att Anders köpt ut Emanuel och ensam kontrollerade båda torpen.
Björnåsslätt på 1833 års karta.
8 november 1883 lämnade de sista torparna huset, Lars Johan Magnusson (fattig), H Johanna Svensdotter.