SWE:
Gömman är en 0.3 liters skogsgrön burk, som innhåller log, penna och en liten FTF-julklapp!
Sättet att jaga med fångstgropar har använts i mer än 6000 år. Det förbjöds först 1864. Åldern på dessa gropar vet vi inte. Groparna har i första hand använts för att fånga älg.
Groparna var mycket djupare än idag, men formerna har rundats av under århundradenas lopp. En vall syns ofta runt kanten - det är jorden som skottades upp när man grävde gropen.
Ofta ligger groparna som här i Bergviken i långa rader, som kallas fångsgropssytem. Här ligger 8 gropar, på en stäcka av 200 meter. Vissa är runda, vissa är ovala. De är 0.3-1.2 meter djupa, med vallar runt om. Söder om detta fångsgropssystem ligger några boplatsgropar och ytterligare två fångstgropar.
Vägens betydelse
Redan på medeltiden fanns det gårdar och bönder vid Burträsket. Sockenkyrkan fanns i Skellefteå och där hölls också marknader - därför uppstod tidigt stigar och vintervägar mellan Burträsk och Skellefteå. Burträsk blev egen socken 1606. En marknadsplats uppstod vid kyrkan. Tre gånger per år hölls marknad - mars, augusti och december.
Vägbyggande i äldre tid
Gamla vägar löper naturligt genom landskapet, ofta i gränsen mellan odlad mark och skog. Man ville inte gärna inkräkta på odlingsmarken. I de gamla landskapslagarna står att bönderna skulle bygga och underhålla broar och vägar. Vägarna skötsel kontrollerades av en tillsatt brofogde, som utförde vägsyner varje år.
Vägens tillkomst
På 1760-talet bröts en väg mellan Burträsk och Lövånger. Därefter började även en körväg mellan Skellefteå och Burträsk att diskuteras.
År 1775 skrevs en ansökan till landshövdingen om en vägbrytning. Efter fyra år enades alla parter om ett förslag till vägbygge. Det skulle kräva 15 479 dagsverken till en kostnad av 61 916 riksdaler. Vägen skulle utgå från Ljusrotet, passera Renbergsvattnet och Kroksjön, fram till Skellefteå sockenkyrka. Vägen blev färdig 1781.
Vägens huvudsträckning kom senare att bli längs Rislandsvägen från Åbyn. En förbättring av vägens standard genomfördes när kronprins Karl besökte länet år 1858.
ENG:
Cache is a 0.3 liter forrest green container, which contains log, pen and a small FTF christmas present!
Hunting with trapping pits has been done for more than 6000 years. It was forbidden in 1864. These pits have probably mostly been used for trapping moose.
The pits were much deeper than today.
The pits are often, as here in Bergviken, arranged in long rows, so called trapping systems. Here are 8 pits arranged over 200 meters. To the south of this system are some settlement pits and two more trapping pits.
Road significance
Already in the Middle Ages, there were farms and farmers at lake Burträsket. The parish church was in Skellefteå and there were also markets - therefore arose early trails and winter roads between Burträsk and Skellefteå. Burträsk became its own parish in 1606. A marketplace emerged at the church. Three times a year the market was held - in March, August and December.
Road construction in earlier times
Old roads run through the landscape in a natural way, often at the boundary between farmland and forest. The road builders did not want to encroach on farmland. In the old provincial laws is specified that the farmers would build and maintain roads and bridges. The road maintenance was controlled by an appointed bridge bailiff, who performed road inspections every year.
Road construction
In the 1760s a road was built between Burträsk and Lövånger. Thereafter discussions were started to build a road between Skellefteå and Burträsk.
In 1775 an application was sent to the local governor petitioning a road construction. After four years, all parties agreed on a proposal for a road construction. It would require 15,479 person-days at a cost of 61,916 crowns. The road would start at Ljusrotet, pass by Renbergsvattnet and Kroksjön and end at the Skellefteå parish church. The road was completed in 1781.
The road main route later became along Rislandsvägen from Åbyn. The road standard was improved when the Crown Prince Karl visited the county in 1858.