Denna plats är uppkallad efter den forna ägaren J. Sparrman från Umeå. Kojan på platsen användes som kornbod och rökt-fläskbod fram till 1940 och ägdes av Nils Eliasson. 1940 kom den i Modo:s ägo och användes som skogshuggarkoja. 1994 skänkte Modo kojan till Kussjö byamän. Den knutades om och fick nytt tak. Reparationen stod Modo för. Arbetet av G Karlsson, R. Magnusson, G. lundgren och G. WindelHed.
Vid kojan står även en kol-mila. Det fanns gott om kolar i byn från senare delen av 1930-talet till en bit in på 1950-talet. Kolved höggs både i egna skogar och på kronans eller på bolagens skogar. Träkolet användes vid järnframställning. Kolningen var ett grannlaga jobb med ibland många vaknätter i följd beroende på hur kolningen förlöpte. Det hände att explosionerna blev så stora att milorna kastade av sig så mycket jord att kolarna inte hann rädda dem. Kolningen var en viktig biinkomst till de små jordbruken. Än idag förknippas området med träkol men då från moderna kolugnar i Östra Fällbäck där ibland annat kol för grillning framställs. (Text av Owe Eliasson) Kolmilan som står på platsen är väldigt liten jämfört med hur stora de brukade vara förr i tiden. Den större ringen som den nuvarande kolmilan står i är hur stora de brukade vara.
För att ta er till platsen finns en liten grusväg som leder fram till en skogsstig. Vägen plogas ej på vintern, då tar ni er lämpligast fram med snöskor, skidor, eller skoter. Detta höjer terränggraderingen en aning. Ni får gärna gå in i kojan om ni vill. Inne i kojan finns mer information, sittplatser om ni tagit med er något att äta, samt en gästbok som ni får fylla i. Men glöm inte att regla dörren när ni lämnar kojan!