Marken här ägs (eller har åtminstone ägds) av kyrkan, närmare bestämt Lunds stift. Huset som skymtar mellan träden nordost om cachen kallas i folkmun för "Prästatäppet". I huset bodde min mormor Alfhild. Hon bodde där mellan åren 1905 - 1998. Hon och maken, min morfar Ragnar var väldigt intresserade av att odla grönsaker och hade hela stället (ca 2 tunnland) i ordning. Morfar dog 1979 och därefter skötte mormor stället anda fram till våren 1998, till kroppen inte orkade mer.
De cacher jag har i området är till heder för min mormor och morfar som stod mig mycket nära, men även till bygden just här. Det finns många minnen längs vägen här.
Var fjärde söndag åt vi middag här hos mormor innan dom sen fick åka med oss till bingot i Arkelstorp. Då gjorde mormor alltid kyckling i stekgryta, det var väldigt gott och serverades med gräddsås och kokta snöbollspotatis. Även inälvorna från kycklingen var varsamt tillagade och jag åt gärna t ex hjärta, lever och njure. Den del på kycklingen som stjärtfjädrarna satt kallade min mormor för "prästanäsan", den hade formen av en näsa, en ganska bred näsa. Denna var en delikatess och vi turades om att få den. Morfar hittade också alltid "lyckobenet" vilket var ett spel där man drog i varsin ända på det lilla V-formade benet och den som fick den största delen när det brast, fick önska sig något, alla ville dra med morfar.
Efter kycklingen blev det alltid chokladpudding med lättvispad grädde, detta var himmelskt gott och alla åt det utom morfar som alltid villa ha lingon med mjölk istället, stockholmare som han var. När all mat var uppäten och bordet fråndukat satte sig morfar i fotöljen och tände pipan. Rummet blev snabbt fyllt av rök så man knappt såg från ena ändan till den andra. Vi barn tyckte det luktade gott, dessutom reagerade vi inte nämnvärt på det då båda våra föräldrar rökte bägge två.
Sen gick man en runda i trädgården och morfar berättade vad han hade på gång, medan mormor och mamma kollade handarbete där inne. En stund senare var det dags för kaffe med skorpedoppa, (även kallad "kaffesöppor", där man först hade en halv kopp kaffe med vispgrädde. Därefter tryckte man ner mormors hemlagade skorpor i koppen tills all kaffe var uppsuget av skorporna. Det kunde vara 3 - 4 stycken. sedan lade man en sockerbit längst upp som sög åt sig fukten ch blev mjuk), detta var jättegott och jag drack kaffe redan vid 9 års ålder.
När allt var klart och mormor packat ner vispegrädde till kaffet så tryckte vi in oss alla i bilen för att köra ner de gamle till bingot i Arkelstorp, vi var då; Farsan och morsan, mormor och morfar, jag och min bror. På vägen ner hämtade vi dessutom upp Marta, även hon fick plats i bilen. Det hände ibland att Martas man också fyllde med, ja ni kan ju tänka er att det blev knökafullt i farsans skoda.
Flytta inga stenar