När cachen gömdes innehöll den loggremsa och ett litet FTF-pris.
This cache is only in Swedish!
Nu känns ämnet Hägerstensåsen ganska så uttömt på både relevant och irrelevant information. I den här näst sista cachen så blir det en liten spin-off till Hägerstensåsen #11 – Typografen.
Som vanligt tas det upp ett nytt ämne även här, men den här avslutas med en tragisk (fiktiv) historia.
Hägerstensåsen
Namn på gator och kvarter på nordligaste delen av Åsen är i kategorin "bokframställning".
Före 1938 var Hägerstensåsen en skogsklädd bergsrygg. Stadsplanen upprättades 1942-1943. I samband härmed lanserades namnet Hägerstensåsen. De första husen blev färdiga 1939 och de sista var inflyttningsklara 1948.
Namn på gator och kvarter på nordligaste delen av Åsen är i kategorin "bokframställning". Här hittar du gatunamnen Bokbindarvägen, Boktryckarvägen och Stilgjutarvägen. Kvartersnamnen Boktryckaren, Typografen, Sättaren, Tryckpressen, Ombrytaren, Stilgjutaren, Lineotypen, Trycksvärtan, Stereotypen, Avdragaren, Handpressen, Tryckarket och Faktorn.
I cachen Hägerstensåsen #11 – Typografen fick du lära dig lite om typografens yrke.
I denna cache får du lära dig något som faktiskt inte finns på Åsen, nämligen om korrekturläsning.
Korrekturläsning
Det finns få saker som kan göra en mer irriterad är en text full av språk- och korrekturfel. Varje fel är en förolämpning mot läsaren. En tryckt text sprids ofta i flera tusen exemplar. Varför ska då tusentals personer behöva besvära sig med att tyda oklarheter, när en enda person kan se till att utplåna felen innan texten går i tryck?
När någon pratar om "tryckfel" är det oftast korrekturfel han menar, alltså att ett ord i en trycksak är felstavat, bokstäver omkastade eller meningar borttappade. Folk som för länge sedan slutat tro på tomten skyller ibland sitt eget slarv på "Tryckfelsnisse".
Men alla som är någorlunda insatta vet var felet ligger: hos korrekturläsaren och hos utgivaren/förlaget som inte gjort sig möda nog.
Att läsa korrektur är en konst för sig: den kräver tålamod, energi och uppmärksamhet. Den kräver vana och speciella arbetsmetoder. Det duger inte att läsa texten som när man i vanliga fall läser en bok eller en tidning. Man måste närgånget titta på orden, ett efter ett. Man måste leta efter fel och man måste veta var man ska leta.
Ett otacksamt jobb är det också. Det är sällan någon som noterar den utmärkta korrekturläsningen eller prisar korrekturläsaren för en felfri text. Hälsan tiger still. Men felen gnäller man gärna över. Det är lika lätt att hitta korrekturfel i den färdiga trycksaken som det var svårt att utplåna dem i korrekturet.
Källa: Typografisk handbok, Ordfront
Korrektur
Korrektur, (av latinets 'corrigo', korrigera, rätta till, förbättra) rättning. I processen att ge ut en bok, eller att trycka en tidning korrekturläses verket noggrant för att undvika tryckfel. I de fall tryckfel ändå uppstår brukar man skylla på Tryckfelsnisse.
Korrekturtecknen
För den som arbetar med korrekturläsning finns ett antal specialtecken för att markera vilka fel man har hittat och vad man vill skall göras. Korrekturtecknen består av lokaliseringstecken och åtgärdstecken.
Ett lokaliseringstecken markerar i spalten (texten) var någonstans något skall göras. Det enklaste lokaliseringstecknet är ett lodrätt streck, som dras över en bokstav. Tekniken är att man låter det som är rätt stå kvar och stryker den första felaktiga bokstaven. För att skilja olika lokaliseringstecken kan strecket förses med en ring uppe eller nere, en krok etc. Vill man markera flera bokstäver eller längre delar av raden gör man två lokaliseringstecken och förbinder de två med varandra med ett horisontellt streck.
Lokaliseringstecknet upprepas sedan i marginalen där man markerar till exempel vad den strukna bokstaven skall ersättas med eller med ett åtgärdstecken markerar t ex en flyttning. (Att man gör så här är för att inte ändringarna skall behöva skrivas inne i den satta texten, vilket skulle försvåra rättningen.)
Anvisningar kan också ges till den som skall rätta texten genom att man skriver kommentarer i marginalen och sedan ringar in kommentaren, vilket enligt praxis betyder att den inringade texten inte skall skrivas in utan bara är ett förtydligande. Förutom tecken där man önskar ersätta en bokstav eller del av texten med något nytt finns markeringar för att ändra ordens ordningsföljd, ändra radernas ordningsföljd, flytta text, öka och minska avstånd, göra nytt stycke, binda ihop två stycken etc. För att ta bort något skriver man en deleatur, vilket ser ut som ett gammaldags tyskt skrivstils-d. (lat. "deleatur" "må det förstöras"). Vill man återta en införd ändring gör man en återställningsmarkering genom att man streckar under lokaliseringsmarkeringen i texten (görs ofta med en "prick-rad") och också stryker markeringen i marginalen.
Exempel på sådant som korrigeras
• dubbeltecken där det bara ska vara ett tecken
• enkeltecken där det ska vara dubbeltecken
• saknad bokstav, saknat skiljetecken eller saknat ord
• gemen där det ska vara versal
• två versaler i början av mening
• stavfel, fel tecken
• omvänd ordföljd
• inkonsekvent skrivning av förkortningar
Tryckfelsnisse
Tryckfelsnisse (av tryckfel och nisse) är en fiktiv person som skämtsamt ges skulden för tryck- och skrivfel. Uttrycket används i överförd bemärkelse även som orsak till fel i icke tryckt text. Som en förlängning av skämtet skrivs eller uttalas hans namn ibland fel, till exempel Tyrkfelsnisse eller Nyckfelstrisse.
Tidningsanka
Tidningsanka (eller pressanka eller bara anka) är en oriktig uppgift i en tidning.
Uttrycket kommer ursprungligen från tyska (Zeitungsente), och är känt på svenska sedan 1800-talet. Det förekommer också på andra europeiska språk, till exempel danska (avisand). Man kan också jämföra med det franska donner des canards (ge ankor) med en något allmännare betydelse av lögner eller svindlerier. Liknande tyska uttryck går historiskt långt tillbaka. Martin Luther använde exempelvis uttrycket i formen blaue Ente (blå anka). Olika förklaringar till uttryckets uppkomst har föreslagits. Bland annat har det tyska Lugente (Lügente = "lögnanka") anknutits till Legende (legend).
En annan förklaring är att uttrycket uppstått då Bryssel-bon Égide Norbet Cornelissen (1769-1849) hade publicerat en uppdiktad historia om ankor. "Huru stor ankornas glupskhet är visar ett med dem anstäldt experiment. Af ett tjog sådana utvalde man man en, sönderhackade henne med hull och hår samt gaf denna massa åt de 19 öfriga att äta. Så fortfor man att slagta och för medsystrarne framsätta den ena efter den andra, till dess blott en enda fans qvar, gödd med alla sina kamraters kött och blod". Denna historia blev vida publicerad i olika länder och dök även upp i Amerika 20 år senare. Denna förklaring är troligen inte sann utan ännu ett exempel på en tidningsanka.
Källa: Wikipedia
TryckfelsNisse
Detta är en fiktiv historia, men är väsentlig för att kunna hitta cachen.
När de första husen på Hägerstensåsen blev inflyttningsklara 1939 bosatte sig den evige ungkarlen och korrekturläsaren Nisse sig här på Åsen. Nisse hade varit korrekturläsare i många många år och han tänkte att "Här kommer jag minsann att trivas, med så många gatunamn och kvartersnamn som är i min bransch. Snart kommer säkert även ett kvarter eller ett helt hus att uppkallas efter mig och mitt yrke". Det gick inte en enda dag utan att han tänkte på det och han hoppades så på att det nya huset i det planerade centrumet skulle få namnet Korrekturläsarens hus. (Som vi alla vet, blev det ett Medborgarhus där istället.)
Nisses besvikelse blev större och större för varje år som gick. Han kunde inte förstå varför alla andra – som han tyckte – i branschen hade fått något uppkallat efter sig. När Nisse nämnde det för sina grannar så bara skakade de på huvudet eller så hånade de honom. Vad sjutton är en korrekturläsare för något? Förmodligen något oviktigt, eftersom ingen visste vad det var.
En dag såg Nisse att det kommit en speciell geocache på Hägerstensåsen som ärade Typografer (Hägerstensåsen #11 – Typografen).
Då fick han nog!
Nisse packade sin väska, lämnade helt enkelt allt och försvann från Åsen – och kom aldrig mer tillbaka.
Detta avskedsbrev hittades på Nisses köksbord:
Nu er jga så fröktansvärt trött på att bo i ett åmråde somm inte upskattar mig och minna kunskapär. At vara kårekturlässare är inte så lätt som ni trorr! Det är myket täxt som måstä lesas och rättas varje dag ock utan mig hadde ingen text trykts. En del på mittt jobb tyker inte helller att jag scköter mitt arbäte uttan har börjat hånffullt kalla mig för "TryckfelsNisse". Jagg som altid läser alla tekster så noggrant! Därrför tännker jag för gått lämmna Hägerstenåsen och allla som inte uppskatar mig. Det er inngen idé att ni förstöker hitta mig!
/Nils
Var är Nisse?
Senast han sågs, så hängde han på vägbommen (startkoordinaten) vid Avgiftsvägen och mumlade något om att han inte kunde vara kvar på Åsen längre … Vissa tror att han stuckit för gott och inte vill återfinnas.
.
Endast papper och penna behövs (kanske miniräknare och svenskt lexikon).
Rättad bokstav räknas. Omkastad bokstav räknas. Överflödig bokstav räknas.
Räkna fram separata värden för N & E, addera med nedanstående.
N: +720
E: +398
Gömman finns på N 59° 17.NNN E 017° 58.EEE
