Det finns förmodlingen ingen vackrare plats att landa sitt privatplan på än på Visingsö! Öns nordligaste ände är ett härligt utflyktsmål för privatflygare. Hit kommer flygande besökare från runt om i landet men även besökare längre bort ifrån än så. Tyska och engelska plan är ingen ovanlig syn på ”öa”. Strax efter landingen kan man ta ett svalkande dopp i Vättern, flygfältet ligger nämligen med öns förnämligaste badstrand – Sandudden. Vill man inte lämna flygplatsområdet kan man aktivera sig med en runda golf. Runt omkring det båda landningsbanorna fins nämligen en golfbana med välskött niohålsbana. Även modellklubben håller till här med sina flygaktiviteter. Så pass upp, här flyger det mycket i luften!
Redan 1927 framfördes önskemål om ett flygfält på ön för att förbättra möjligheterna till sjuktransporter när vädersituationen var sådan att inte båtarna kunde gå. Man förespråkade dock då ett område i Kumlaby som lämpligt. Ingen hände dock i flygfältsfrågan förrän Generalpoststyrelsen behövde ett nödlandningsfält för postflyget medllan Stockholm och Malmö. Ett jordområde i Ed på norra Visingsö inköptes för ändamålet. Arbetslöshetskommissionen fick i uppdrag att anskaffa arbetare för att anlägga flygplatsen. Ett trettiotal sk AK-arbetare från bland annat norra Bohuslän slet med schakningsarbete och dränering för att få jämna och fina landningsbanor.
Flygfältet invigdes en stormig oktoberdage 1936 då flyplanet ”Vättern” med sin pilot, löjtnant Wentzer, landade på fältet. Det stormiga vindarna till trots genomfördes nio uppstigningar med passagerare innan man avbröt flygövningarna på grund av vädret. I Gränna tidning kunde man veckan efter lässa om invigningen och att ”visingsöborna togo en lufttur med samma lugn, som de brukar göra färderna på Vättern”.
Under 50-talet blev militären ansvarig för flygfältet och senare tog kommunen över ansvaret. Under lång tid var fältet nedlagt, men trots detta är flygfältet välbevarat med vaktstuga, vind-T, gränsmarkeringar med mera. Det är också en av de få bevarade postflygplatserna i Sverige.