Tänk dig att presentera dig för en person - flera gånger samma kväll.
Eller inte känna igen grannen eftersom hon har vintermössan på.
Så ser vardagen ut för tiotusentals ansiktsblinda i Sverige.
Görel Kristina Näslund, författare och psykolog, känner igen flera hundra olika äppelsorter.
Men med ansikten är det värre.
– För en tid sedan intervjuade jag en psykiater, och han hade stort lockigt hår. ”Bra”, tänkte jag, ”honom kommer jag alltid att känna igen på håret”. När jag senare skulle till ett föredrag började en man prata med mig på busshållplatsen. Jag visste inte vem han var - men det visade sig vara samma psykiater, som nu hade klippt sig.
Det var först på 90-talet som Görel Kristina Näslund blev varse att fenomenet hon alltid hade lidit av hade ett namn: prosopagnosi - ansiktsblindhet. En tysk undersökning av studenter kom fram till att ungefär två procent kan vara ansiktsblinda - men Görel Kristina Näslund tror att det är mycket vanligare än så.
– Om jag ska döma efter mina egna erfarenheter är det mycket fler. Jag har frågat runt i min omgivning, i så många sammanhang - i en samling på fem personer är det oftast någon som är ansiktsblind. Jag skulle säga 20 procent.
Ansiktsblindhet är en neurobiologisk avvikelse som gör att just ansikten inte fastnar i minnet. En del forskare tror att det finns ett speciellt område i hjärnan som hanterar igenkänning av ansikten - det kan vara så att just det området är defekt hos en prosopagnostiker.
Vad det än beror på är en sak helt klar: det är en ärftlig åkomma.
– Oja, väldigt ärftligt. Och det går vidare till både son och dotter.
Ansiktsblindhet har för många ett löjets skimmer över sig - men Görel Kristina Näslund menar att det kan vara nog så allvarligt för den som är drabbad.
– Visst är det allvarligt. Alla vill vi vara omtyckta. Och människor tycker mer om oss om vi känner igen dem nästa gång vi träffas. Gör man inte det blir man sedd med lite reservation. Andra kan tro att man är självupptagen, snorkig eller inte bryr sig om människor, och det är tråkigt. Jag önskar att det vore annorlunda.
Kan en ansiktsblind glömma ett ansikte - men ändå komma ihåg personen?
– Absolut! Man kan komma ihåg vad man har talat om, hur manga barn personen har, var han bor, vad han gör, allt! Det har folk så svårt att tro - det är som att de tror att man har glömt allt om personen bara för att man inte kommer ihåg ansiktet, men så är det ju inte.
Ansiktsblindheten kan till och med gälla den egna personen.
– Det är vanligt att den som har svårt att känna igen andra inte tror att andra kommer att känna igen en.
Många ansiktsblinda drar sig för att berätta om sitt handikapp för andra. Helt fel strategi, menar Görel Kristina Näslund:
– Det är viktigt att man talar om det, så att andra inte blir besvikna när man inte känner igen dem. Många av mina bekanta har nu börjat säga ”hej, det är Lisa”. Då blir jag jätteglad.