SJÄLSÖ Å Traditional Cache

SJÄLSÖ Å

Själsöån, och speciellt den korta sträckan nedströms klintkanten, är länets bäst dokumenterade å med avseende på havsöring. Fiskevårdsinsatser har bedrivits här sedan i början på 1980-talet, och forskning kring havsöringens ekologi finns beskriven sedan tidigt 1990-tal. Havsöringen vandrar från havet upp i bäckarnas strömmande sötvatten under lekperioden. Den huvudsakliga vandringen sker under senhösten, och leken sker på grunda bottnar med grus eller sten.
En öringshona kan producera tiotusentals romkorn och de kläcks påföljande vår. Efter kläckningen stannar ynglen normalt kvar i sin födelsebäck tills de är 1 till 2 år gamla.
Uttorkningen av de gotländska bäckarna under sommaren har dock gjort att många öringar tvingas ut i havet under sitt första år - första gången beteendet observerades var just i Själsöån.
Återvandringen till bäckarna för fortplantning sker vanligtvis efter minst två år i havet, och till skillnad från laxen leker havsöringen flera gånger under sin livstid.
I ån finns även reproducerande flodnejonöga, en ålliknande fisk som tillhör klassen rundmunnar. Dess livscykel är komplicerad men avslutas med en lekvandring till vattendrag med lämpliga grusbottnar för reproduktion.
Lekperioden infaller under senvåren, ofta i samma habitat som havsöringens. Flodnejonöga har observerats i Själsöån sedan mitten på 1990- talet.
Naturvärdena på land är främst knutna till området på och intill klintkanten. Det kalla grundvattnet som periodvis rinner ut under klintkanten ger upphov till en speciell och skyddsvärd växtlighet. Här växer bl.a. den rödlistade ormbunken kalkbräken.