Humle
Humle är en flerårig, klättrande ört som kan bli upp till nio meter hög och kan växa 30 cm per dygn. Plantan är täckt med krokiga taggar och körtelprickar. Bladen är motsatta, breda och hela till handflikiga med upp till sju flikar. De blir 5–12 cm långa och lika breda med hjärtlik bas och oregelbundet naggad kant. Humle blommar under högsommaren. Hanarnas blommor är oansenliga men rikliga och växer i toppiga klasar, medan honornas blommor sitter i korta och täta kottliknande blomställningar. I kotten finns körtlar som producerar ett klibbigt och aromatiskt gult mjöl. Det är detta gula mjöl som har gjort arten till en viktig kulturväxt, trots att skörden bara är några ynkliga gram per planta.
Det viktigaste ämnet i mjölet är en så kallad bittersyra, humulon, som har bakteriehämmande verkan.
Just den egenskapen var orsaken till att man en gång började tillsätta humle till öl. Det hindrade ölet från att surna. Att smaken påverkades var en bieffekt, kanske inte ens en önskvärd sådan. Det är bara i drygt hundra år som människan har känt till att man kan bli kvitt skadliga mikroorganismer genom pastörisering, och dessförinnan var man hänvisad till andra metoder. Ett sätt var att ta hjälp av växter som innehåller antibakteriella ämnen, exempelvis humle, pors, skvattram och ekblad.
Öl
Det som vi nutida människor främst förknippar med humle är förstås öl - förutom det ännu levande uttrycket "lång som en humlestång". Den kalla bärnstensfärgade drycken silad genom ett lager av vitt fast skum är för många drycken framför andra. Öl förknippas med törst, tillfredsställelse, berusning, fest och flertusenårig nordeuropeisk tradition. Alla fyra ingredienserna i öl - vatten, korn, jäst och humle - sätter sin prägel på smaken, men det är ändå humlekryddan som ger det mest karakteristiska smakintrycket.
Odling
Den första dokumenterade odlingen av humle var 736 i Hallertau i nuvarande Tyskland, och verkar ha använts i ölbryggning redan då. Humle nämns i samband med öl på tidigt 800-tal. Humle förekommer i arkeologiska utgrävningar från Birka och andra vikingatida bosättningar i Östersjöområdet, men verkar ha importerats snarare än odlats. I Sverige verkar humle odlas från 1200-talet, då olika bestämmelser om humle börjar dyka upp i lagstiftning. I Kristoffers landslag från 1442 står att varje bonde ska hålla en humlegård med 40 stänger, och kraven utökades till 200 stänger i Kalmar recess från 1474.
Något av det första som planterades i slottsträdgården på Wenngarn var humle – sorten är Nordbrau och ska förhoppningsvis kunna användas i bryggeriet när man brygger egen öl. Under en säsong skördades 6,7 kg humle från slottsparken, vilket är en rätt stor volym, - humle väger som luft ungefär.
Källor: Nordens Flora, Forskning och Framsteg.