En kort 2-stegs- multi
Emil hade tjänat ihop 5 kr och 74 öre som grindvakt och nu
tänkte han handla för dem på auktionen i Backhorva.
En bonde från Bastefall
ropade in alla höns utom en som han inte ville ha.
"Vad ska jag med en halt höna till", sa han. "Henne
får ni ha ihjäl."
Hönan som Bastefallarn ville ha död på, hade en
gång råkat bryta benet och det hade läkts ihop
lite tokigt. Det var därför hönsstackaren haltade så
eländigt när hon gick. Men bredvid Emil på lagårds-
backen stod en av Backhorvaungarna, och den ungen
sade till Emil:
"En sån dum gubbe som inte vill ha halta Lotta.
Hon är vår bästa värphöna vetja!"
Då skrek Emil med hög röst:
"Jag ger tjugofem öre för Halta Lotta!"
Alla skrattade. Alla utom Emils pappa förstås.
Han kom rusande och högg Emil i kragen.
"Förgrömmade unge, hur många vanvettsaffärer
ska du göra på en och samma dag? Det här blir
snickarboden dubbelt opp!"
Men gjort var gjort. Emil hade bjudit tjugofem
öre och det måste han stå vid. Halta Lotta var hans
höna nu, vad hans pappa än tyckte om det.
"Nu har jag i alla fall två djur som är mina egna",
sa han till Alfred. "En häst och en höna!"
"Ja, en häst och en halt höna" sa Alfred och
skrattade, fast bara så där snällt som han brukade.
Text ur "Än lever Emil i Lönneberga"