Sedan århundraden och kanske ännu längre tillbaka har platsen här invid flyttblocket "Galgstenen", används för avrättningar. Det var sannolikt vid hängning eller halshuggning som förbrytarna miste livet.
När någon galge varit rest här vet man inte, däremot att den siste som avrättades genom halshuggning. Var drängen Gustav Petterson från gården Näringsberg, tillsammans med en kamrat. Dem hade slagit ihjäl Gustavs husbonde den 31 juli 1853. Husbonden häradshövdingen på Näringsberg, var känd för att vara grym mot sina underlydade. Brottet uppdagades inte förrän 1855 och drängen halshöggs samma år.
Lagarna förr var stränga, straffen hårda och åtskilliga dödsdomar avkunnades. Det vanliga straffet var hängning och ju högre upp brottslingen hissades desto mer förödmjukande ansågs straffet. Hur galgen på den här platsen sett ut vet man inte.
Rättsskipningen i det förindustriella samhället skedde på olika nivåer. Varje landskap hade ett ting och en tingsplats, varje härad hade sitt häradsting och en avrättningsplats. Det fanns också sockenstämmor och byalag.
Byalaget höll ordning i byn medan sockenstämman kunde döma till böter, stock- och spöstraff. Häradstinget höll en bödel och kunde alltså utdöma dödstraff. Den här avrättningsplatsen hörde till Sotholms härad.
Så sent som på 1960-talet var detta område beväxt med tät skog och det var inte gärna någon gick ensam förbi "Galgstenen" efter mörkrets inbrott. Platsen hade sedan länge förbundits med skräck och fasa, enligt sägnen snurrar det stora stenblocket ett varv varje nyårsnatt...
"Galgstenen" har under senare år sjunkit ner i marken och den har även sprukit på några ställen.
Mer info: http://nynashamnsposten.se/nyheter/vasterhaningetungelsta/1.2570140-sisten-pa-galgbacken-var-drangen-gustav