Den nuvarande jultomten är ett konglomerat av traditionella berättelser, mytiska figurer, verkliga personer, samtida berättelser och reklam. Under olika perioder och på olika platser har jultomten framställts på olika sätt och haft olika karaktäristik.
I stort sett alla germanska kulturer firade "Yule" som inträffade kring midvintersolståndet. Detta firande var kopplat till guden Oden, som kallades för "Julfader" eller "Julner", och diserna. Anglosaxiska källor vittnar om att man vid denna tid firade "Mödrarnas natt", vilket kopplats till just diserna och disablotet. Att det möjligtvis skulle förekommit ett firande av döda mödrar inom familjen styrks av dödsguden Odens koppling till högtiden. Vid denna tid så kunde man se den spöklika Odens jakt på himmelen. Margaret Baker har sagt att vandraren Oden med sitt långa, vita skägg, sin slokhatt som rider över himmelen om natten och besökte folket i sina stugor var grunden för jultomten. I England så gestaltades julen av "Father Christmas", vilket för tankarna till "Julfader". Den nederländska figuren "Sinterklaas" har också jämförts med Oden: Sinterklaas rider på hustaken på en vit häst, Oden rider över himmelen på Sleipner. Sinterklaas har svarta medhjälpare som rapporterar till honom vilka barn som varit snälla eller stygga, Oden har korparna Hugin och Munin som rapporterar åt honom.
Jultomtens amerikanska namn "Santa Claus" är baserat på det nederländska "Sinterklaas", som härleds till Sankt Nikolaus som var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet. I legenden räddar han i hemlighet bland annat tre flickor, som inte har tillräckligt med pengar till hemgift, så att de slipper bli prostituerade. S:t Nikolaus är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer. Han avbildas vanligen iförd röd biskopsdräkt, ofta med detaljer i vitt och grönt.
Det var Viktor Rydberg, med novellen Lille Viggs äventyr på julafton (1871) och kanske främst dikten "Tomten" (1881), som lade grunden för det kulturella sambandet mellan gårdstomten och jultomten, och Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Det sena 1800-talets illustratörer och författare till de ymnigt förekommande jultidningarna och familjemagasinen byggde vidare på idén och gestalten.
Här finns ingen information!
En gradvis sammansmältning har sedan skett mellan denna hybridfigur och den amerikanska varianten Santa Claus, en tjock, rödklädd julgubbe som skapades på 1800-talet. Här finns ingen information!Denna bild skapades bland annat av dikten "A Visit From St. Nicholas" (numera mer känd som "The Night Before Christmas"), troligen skriven Här finns ingen information! av Clement Clarke Moore, som publicerades i tidningen Sentinel 1823. I denna beskrivs St. Nicholas som en gladlynt och överviktig man med skägg vitt som snö och en näsa röd som ett körsbär, som anländer i en flygande släde dragen av åtta namngivna renar och tar sig ner i husen genom skorstenen. De första bilderna av denna version av den amerikanske jultomten sågs senare i tecknaren Thomas Nasts illustrationer i tidningen Harper's Weekly, där en bild publicerades 1863. Denna amerikanske jultomte populariserades i Coca Cola-reklamen på 1930-talet, med hjälp av bilder av reklamtecknaren Haddon Sundblom (1899–1976), av både finsk och svensk härkomst. Haddon Sundblom föddes i Michigan men hans far var från Föglö på Åland i Finland och hans mor från Sverige.
En populär modern myt är att den tomte vi ser i dag helt och hållet skulle vara skapad av Coca-Cola, eller att tomten åtminstone fått sina rödvita kläder från Coca-Colas reklam. Detta är dock inte sant. Både bilden av tomten som en gladlynt korpulent man i stort vitt skägg och dennes rödvita kläder har funnits långt tidigare, likaså har utnyttjandet av tomten för kommersiella syften funnits innan Coca-Colas tomte. Coca-Colas inflytande på bilden av tomten ligger mer i att Sundblom gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.
Den svenska jultomten, som är en blandning av amerikanska Santa Claus och gårdstomten/hustomten i gammal svensk folktro, importerades som tradition till Sverige från USA under 1800-talet, och besöker hemmen på eftermiddagen eller kvällen, vanligtvis efter TV-programmet Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul (som sänds mellan klockan 15:00 och 16.00), den 24 december. Oftast kommer han i form av en utklädd anhörig, till exempel pappan i familjen, som under kvällen smugit ut för att klä ut sig. En klassisk ursäkt för att förklara personens frånvaro är att denne har "gått ut för att köpa Här finns ingen information! tidningen". Tomten yttrar ibland frasen Finns det några snälla barn? som hälsning då han träder in i rummet där julfirarna sitter. Detta är dock en sent påkommen fras.
I svenska borgerliga hem på 1800-talet gick presentutdelningen till ungefär som den ofta gör i dag. Skillnaden var att den mystiske gästen, med mask för ansiktet, från början på många håll föreställde en julbock. I Alice Tegnérs visa om "Julbocken" ("En jul när mor var liten...") står det att han "stod därute och stampa och gav dörrn en smäll". Smällen är en rest av den klappning på dörren som tillkännagav forna tiders anonyma "julklappar". En tradition var också att man i juletid lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann.
Den svenska jultomtens skratt "Ho ho ho!" tros ha kommit från engelskspråkiga länder och ursprungligen från karaktären Puck i William Shakespeares pjäs En midsommarnattsdröm omkring år 1600.
En svårlöslig fråga i mytologin är den om var jultomten bor. I amerikansk tradition bor han på Nordpolen, där han har en tomteverkstad med massor av tomtenissar, som tillverkar alla julklappar. Enligt denna tradition använder han en flygande släde dragen av renar, med Rudolf i spetsen, för att flyga runt världen och dela ut julklapparna under natten till Juldagen. Danskarna anser att "Julemanden" bor i Ilulissat på Grönland. Finländarna är övertygade om att Julgubben bor på fjället Korvatunturi i nordöstra Finland, men den ogästvänliga platsen har fått konkurrens av Rovaniemi, där man sedan 1998 haft nöjesfältet Santa Park. En delegation från Rovaniemi har bedrivit lobbying i hopp om att få bli EU-sanktionerade som jultomtens hemort. I Norge och Sverige har man haft mindre behov av att fastställa var tomten bor. Det kan möjligen bero på att kopplingen till gårdstomte-/nissetraditionen är starkare där. I Sverige finns både Sagolandet Tomteland sedan 1984 i Mora och postcentralen i Tomteboda, där de brev som svenska barn skriver till tomten hamnar, och varifrån de också ofta får svar.
I december 2007 gick det svenska företaget Sweco ut med att jultomten borde bo i bergen i Kirgizistan, nära gränsen till Kazakstan, på 40°40′N 74°24′Ö. Detta skulle nämligen enligt det svenska företaget vara optimalt för Jultomtens logistikHär finns ingen information!, när han ska dela ut alla julklappar. På grund av detta har kirgiziska myndigheter sagt att de planerar att namnge ett berg efter jultomten.
