Eriks son Magnus Eriksson blir kung 1319
I de efterföljande förhandlingarna – som hölls utan Birgers medverkan – beslöts att kungen och hans familj skulle förvisas ur riket. Vedergällningen blev blodig. Tillfångatagna kungliga rådgivare och sympatisörer rådbråkades, halshöggs och steglades.
Ännu var emellertid Birger i livet. Han och drottning Märta hade gått i landsflykt och befann sig nu i Danmark hos Erik Menved. För hertigarnas anhängare var det därför bråttom att säkra kronan åt någon som kunde försvara deras intressen. Eller ännu hellre: någon som de kunde styra.
Valet föll på hertig Eriks unge son, Magnus. Han hade nyligen ärvt den norska kronan efter sin morfar Håkon, och nu bestämde de svenska stormännen och de kyrkliga dignitärerna att han också skulle väljas till kung av Sverige. Det var viktigt att markera att Sverige var ett valrike, inte ett arvrike som Magnus Ladulås och hans son Birger velat göra det till.
Enligt gammal hävd skulle kungavalet ske vid Mora stenar, en mil sydöst om Uppsala, något som dock inte hade skett när Birger fått sin son erkänd som tronföljare 1304; då hade ceremonin ägt rum i Fagradal i Småland.
Den 8 juli 1319 församlades rikets andliga och världsliga stormän på Mora äng. Från varje härad hade också utsetts fyra bönder – ett faktum som gör detta möte till Sveriges första ständerförsamling. Stormannen Mats Kettilmundsson bar fram den treårige Magnus Eriksson som med allmänt bifall utsågs till Sveriges nye regent.
Delningen av Sverige var hejdad och riksenheten räddad.
Källa: Populär Historia