Det här är en wherigo reversecache. För att spela den behöver du ha en app laddad i telefonen eller en GPS som klarar av det och laddat ner denna cartridge.
För att starta spelet behöver du tre sexsiffriga koder och dessa får du genom att se dig omkring i närområdet vid de pointade koordinaterna. Ta reda på vilka siffror/bokstäver som saknas på bilderna och utför subtraktionen.
Stort tack till -Waldmeister- som gör det möjligt att använda ditt program.
Ta de utsuddade siffrorna och subtrahera med 215752.
Ta siffervärdet (A=1, B=2 osv.) av de fyra första bokstäverna och subtrahera talet med 1941643.
Ta de sex sista siffrorna i telefonnumret och minska med 74078, då har du den sista koden.
Det finns åtminstone en dag till på året då det enligt traditionen är tillåtet att spela varandra spratt: dymmelonsdagen. Du har alltså stor anledning att passa dig: tro inte på vad någon säger, och låt – bokstavligen – ingen gå bakom din rygg! På dymmelonsdagen kan det nämligen hända att man får en lapp fastsatt på ryggen, med ett elakt, ironiskt eller förlöjligande budskap.
Om du är förtrogen med Bullerbybarnen så är du säkert även förtrogen med dessa ”dymmelonsdagspass”. Lasse i Bullerbyn satte ju en lapp på jungfrun Agdas rygg, på vilken det stod ”Oh, vad jag tycker om Oskar [drängen]!” Berättelsen utspelas på 20-talet, och om jag inte minns tokigt, så har även min farmor, född 1924, berättat om hur de smög runt med lappar på dymmelonsdagen.
Vid en googlesökning kan jag hitta några enstaka belägg för att det förekommit i skolor under 60- och 70-talen, men det verkar inte ha varit allmänt spritt. Numera är det få som över huvud taget känner till att den här dagen kallas dymmelonsdag, och ännu färre som känner till det här med dymmelonsdagspass. På sätt och vis är det kanske bra. Sådana här spratt kan lätt gå för långt. T.ex. berättar Carmina Burana i ett livfullt blogginlägg om hur hennes skolkamrater tog uppmaningen ”Sparka mig i aschlet” lite väl ambitiöst.
(Källa: http://www.linneachristina.se/tag/dymmelonsdagspass/)
"På dymmelonsdagen kom Britta och Anna till mej tidigt på morgonen, för vi skulle göra dymmelonsdagspass, såna där som man sätter fast på ryggen på folk med en knappnål utan att dom vet om det. Vi klippte en hel massa av vitt papper som vi målade roliga gubbar på. På en del skrev vi Arg orangutang och Varning för hunden och sånt där...
...Om en liten stund kom Agda, vår jungfru, för att säja till oss, att vi skulle gå hem och äta. Och Lasse hoppade genast ner från brädstapeln och sprang ifatt Agda och gick bredvid henne och pratade så mycket han orkade. Och utan att Agda märkte något, satte han fast ett dymmelonsdagspass på ryggen på henne. Oh vad jag tycker om Oskar, stod det på lappen. Oskar, det är vår dräng..."
Ur boken: Påsk i Bullerbyn av Astrid Lindgren. (Källa:http://tankebubblor.blogg.se/2007/april/dymmelonsdagen.html)