År 1941 rekognoscerades ett område vid Sörby gård i Bråvalla som ett alternativ till en fjärde jaktflottilj. Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades det att sätta upp en flottilj i Norrköping, och gårdarna Knivberga, Ringstad och Sörby köptes för att bereda mark för flottiljen.
Flottiljen som sattes upp den 1 juli 1943 gavs namnet Kungliga Bråvalla Flygflottilj, för att anknyta till en tusenårig stridstradition då slaget vid Bråvalla kanske stod i trakten år 750. Flottiljens första chef blev Lage Thunberg, som vid tidpunkten för tillträdet var major i Flygvapnet. Men flottiljen var långt ifrån färdigställd. Arbetet med flottiljen påbörjades i juni 1942, och var klart i september 1943. Kanslihuset färdigställdes inte förrän 1945, vilket medförde att flottiljstaben var förlagd till Stora hotellet under den första tiden. Några färdigställda rullbanor fanns ej heller, utan man fick använda sig av grässtråk på ett i stort sett fyrkantigt fält på 1000X1100 meter.
Flygplansflottan som tillfördes flottiljen bestod till en början två flygplan, en Gloster Gladiator (J 8) och en Sparmann S 1-A (P 1). Några andra flygplan fanns inte vid denna tid att tillgå. Istället kom flottiljen ett år senare att beväpnas med en fulltalig division Fiat CR.42 Falco (J 11). J 11:orna börjades ersättas under år 1944 med det helsvenska flygplanet FFVS J 22 (J 22). Hösten 1945 hade flottiljen tre fulla divisioner med det nya flygplanet.
Slutet av 1940-talet var en händelserik period för flottiljen. År 1946 blev man första flottilj i Sverige som gick in i den så kallade jetåldern. J 22:orna byttes då ut mot 70 de Havilland DH 100 Vampire (J 28A), vilka levererades till flottiljen fram till augusti 1947. Som en parentes kan nämnas att det dröjde ända till 1949 innan någon annan flottilj tillfördes jetflygplan. År 1946 sattes sattes ett detachement upp på Gotland, det som 1956 kom att bli F 13G. Från år 1948 kom flottiljen att ingå i Tredje flygeskadern (E 3), som jakteskader. Vid den här tiden hade F 13 blivit en av Flygvapnets största flottiljer.
Under hösten 1951 började J 28:orna byttas ut mot J 29 Tunnan, vilken kom att vara i tjänst på flottiljen fram till 1961. Under Tunnan-tiden kom flottiljen att bidra med flygförare, mekaniker och trupputbildare till F 22 Kongo. Den 8 mars 1960 anlände flottiljens första J 35 Draken till Norrköping, vilken kom att vara i tjänst vid F 13 fram till den 18 februari 1981.
I början av 1970-talet fördes en debatt om att lägga ned Södermanlands flygflottilj och flytta F 13 från Norrköping till Nyköping. Dock skulle investeringskostnaderna bli betydligt större i Nyköping, jämfört med att behålla flottiljen i Norrköping. Vidare var F 13 tillsammans med F 16 i Uppsala de enda återstående flottiljerna med berghangarer, vilket var ett starkt operativt och ekonomiskt skäl för att F 13 borde stanna kvar i Norrköping. År 1975 beslutade riksdagen att F 11 Nyköping skulle avvecklas.
Genom det beslutet tog F 13 steget in i Viggen-eran år 1976, då spaningsverksamheten från F 11 överfördes till Norrköping. Den 1 oktober 1976 landade flottiljens första Viggen, och flottiljen första division, Martin Röd, omorganiserades till en spaningsdivision beväpnad med SF 37 Viggen och SH 37 Viggen. Från denna tidpunkt blev flottiljen en blandflottilj. År 1978 avvecklades en av flottiljens jaktdivisioner. Den kvarvarande jaktdivisionen påbörjade en ombeväpning från J 35 till JA 37, som var helt genomförd i februari 1981. I samband med att flottiljen ombeväpnats till Viggen-systemet tillfördes man flygsimulatorer för både SF/SH 37 och JA 37, och fick därmed utprovningsansvar för systemen inom Flygvapnet.
En vidare konsekvens av avvecklingen av F 11 i Nyköping var att Flygvapnets underrättelseskola (FV UndS) behövde ny förläggningsort. Efter en inventering av lämpliga platser föll valet på ny lokalisering i Norrköping. Den 1 juli 1980 omlokaliserades skolan tillsammans med Spanings- och underrättelsedetaljen vid Första flygeskadern (E 1) till Bråvalla. Lokalerna till enheterna stod färdiga i maj 1982 och fick namnet "37".
Inför 1992 års försvarsbeslut föreslog Överbefälhavaren i sin programplan att avveckla Bråvalla flygflottilj (F 13). Avvecklingen skulle inledas den 1 juli 1992. Vidare enligt ÖB:s förslag skulle spaningsdivisionen avvecklas, och divisions- och kompaniresurserna omfördelas till övriga AJS 37-divisioner inom Flygvapnet. Jaktdivisionen skulle överföras till Upplands flygflottilj (F 16), men kvarstå vid Bråvalla som detachement till F 16. Flygverksamheten på Bråvalla skulle sedan avvecklas när koncession för utökad flygning vid övriga flottiljerna förelåg. Inriktningen var enligt förslaget att F 16 detachement Bråvalla skulle vara avvecklat senast den 30 juni 1997. Dock ansåg regeringen att denna övergångslösning inte skulle innebära någon effektivisering, och att förslaget inte skulle förverkligas.
Den 3 juni 1992 godkände riksdagen regeringens proposition gällande försvarsbeslutet 1992, och med det beslutades en avveckling av F 13, vilken skulle vara helt genomförd den 30 juni 1994. Vid beslutet var flottiljen Flygvapnets största och modernaste förband, bestående av 250 krigsförband, 13.000 värnpliktiga, 1.000 anställda varav 600 på Bråvalla, och årligen utbildade 600–800 värnpliktiga. Torsdag den 30 juni hölls en avskedsceremoni där flottiljchefen Göte Pudas och stabschefen Åke Renåker överlämnade nycklarna till kommunfullmäktiges ordförande Nanna Nilsson (m). Närvarande vid ceremonin var även dåvarande Chefen för Flygvapnet Lars-Erik Englund. Vid ceremonin avtäcktes en minnessten framför kanslihuset.
Den 30 juni 2014 högtidlighöll F 13:s kamratförening 20-årsdagen sedan avvecklingen, genom en ceremoni vid det före detta kanslihuset. Fanvakten ur 31.livgrenadjärbataljonen med Hemvärnets musikkår närvarade tillsammans med flottiljens sista chef öv Göte Pudas, Helikopterflottiljens chef öv Peder Söderström och Kommunalrådet Lars Stjernqvist. Vidare hedrade F 7 i Såtenäs flottiljens minne, genom en överflygning över Bråvalla med en rote JAS 39C Gripen.
Källa: Wikipedia