Alla som åker till Dalbergså åker till campingen på andra sidan. Men detta är rätt sida att se enligt mig.
Dalbergså - en bortglömd lastageplats För många skut- och kustskeppare är Dalbergså en välkänd plats där den ligger vid Vänern inte så långt från Mellerud Dalbergså ligger i Melleruds kommun, har posten via Brålan- da och telefon via Vänersborg. Internationellt så det förslår.
Den lilla platsen har fått namn efter Dal- bergsån som här mynnar ut i Vänern. Den är en av de större åarna i södra Dalsland och har under sitt lopp slagit sig samman med t ex Frändeforsån, Krokån och Holm- ån. Vid sitt utlopp i Vänern är Dalbergsån ganska djup och har i alla tider varit en naturlig hamnplats.
Gammal marknadsplats Att Dalbergså, ibland även benämnt Dalboå, har gamla anor ser man av ett brev som Gustaf Vasa skickat till fogden Lasse Svensson 1547 att det var borgarna i Lödöse som hade som vana är där idka hantering med allehanda varor och där lägga till med sina båtar och skutor. Troligen var platsen i bruk som marknad långt innan dess fast Av Krister Bång man inte hittat några bevarade dokument om det. Brevet från Gustaf Vasa var ett svar på att dalslänningarna ville sälja direkt till Norge och inte via köpmännen i Lödöse. Senare flyttades marknaden till Weners- borg och till Åmål men det blev ingen lycka med det utan den återkom till Dalbergså. Den 1 juni, senare den 12 juni, var satt som marknadsdag.
Viktig trakt Under början av 1300-talet försökte hertigarna Valdemar och Erik Magnusson (söner till Magnus Ladulås) att tillskapa ett västnordiskt rike och anlade 1304 en borg i grannskapet, Dalaborg, som ett första steg. Hertigarna fick inte gehör för sina idéer och de dödades vid Nyköpings gästabud. Dalsland hade dock därmed dragits in i ett storpolitiskt skeende med nordisk räckvidd. Borgen blev garnison och förvalt- ningscentrum i ett 'slottslän' bestående av större delen av Dalsland. På Dalaborg utfärdades Dalaborgsöverenskommelsen 1388, som överlämnade den svenska statsmakten i dronning Margaretas händer. Dalaborg revs av den uppretade allmogen 1434 som en reaktion mot skattekrav och envåldstendenser. Kung Carl IX tyckte att Dalbergså hade sådan betydelse att han ville anlägga en stad där som skulle få namnet Stretet, och om det inte lät sig göra, åtminstone en kungsgård. Det blev en kungsgård.
Att Dalbergså fick en så stor betydelse var att det inte fanns några naturliga hamnar på dalslandssidan av Vänern. Mellan Vänersborg och Mellerud fanns bara Dalbergså som en skyddad hamn. Upplandet var jordbruksbygd och bönderna ville ha ut sina produkter. Under alla tider har odlats mycket havre i trakterna. Havre var en stor exportvara, inte minst till England och London, där alla hästar som användes till droska och arbetsfordon, gärna ville äta just havre. I Uddevalla, som var knutpunkt för havrehandeln, fanns Charles Thorburn som var navet i denna handel. Han hade tom eget rederi, Ångfartygs AB Avena (avena är det latinska namnet på havre!
För er som är mer nyfikna om platsen; http://www.lanspumpen.se/nummer/2002_3.pdf