I år (2020) fyller Pippi Långstrump 75 år. Det är förstås inte Pippi själv som fyller så många år, hon har ju ätit krumelurpiller för att inte bliva stur. Men det är 75 år sedan den första boken om Pippi Långstrump gavs ut i Sverige och det vill vi fira med bland annat den här cachen.
Källa och inspiration: Boken om Pippi Långstrump (A. Lindgren, samlingsvolym 1952)
– Har du, Pippi, lidit skeppsbrott nån gång, undrade Tommy. Och kommit på en öde ö?
– Det skulle man kunna påstå, sa Pippi. Nånting så skeppsbrutet som jag, det får man leta efter.
– Är det inte härligt att vara på en öde ö, sa Tommy. Jag skulle så gärna vilja vara det jag också.
– Den saken är lätt ordnad, sa Pippi. Öar är det ingen brist på.
Så när Tommys och Annikas föräldrar reste bort ett par dagar gav de tre vännerna sig av till den obebodda ön.
På morgonen den dagen då de skulle åka hem igen upptäckte Tommy att båten var borta och Pippi såg då ingen annan råd än att skicka iväg en flaskpost.
– Skriv du, som är mera hemma i skrivningskonsten, sa hon till Tommy.
– Ja men vad ska det stå? frågade Tommy.
– Låt mig nu se, funderade Pippi. Du kan skriva så här: ”Hjälp oss, innan vi förgås! Utan snus i två dagar försmäkta vi på denna ö.”
– Nej men Pippi, så kan vi väl inte skriva, sa Tommy förebrående. Det är ju inte sanning.
– Vilket då, sa Pippi.
– Inte kan vi skriva ”utan snus”, sa Tommy.
– Inte det, sa Pippi. Har du nåt snus? Har Annika nåt snus? Har jag nåt snus, frågade Pippi.
– Nej, det kan väl hända, men om vi skriver så, så tror folk att vi använder snus, envisades Tommy.
– Hör du Tommy, sa Pippi. Svara mig på en sak! Vilka människor är det som oftast är utan snus, dom som använder det eller dom som inte använder det?
– Dom som inte använder det förstås, sa Tommy.
– Nå, vad bråkar du för då, sa Pippi. Skriv som jag säger!
Och då skrev Tommy: ”Hjälp oss, innan vi förgås! Utan snus i två dagar försmäkta vi på denna ö.”
Pippi tog papperet, stoppade in det i buteljen, satte i en kork och kastade ut buteljen i vattnet.
– Nu bör vi snart ha våra räddare här, sa hon.
Men efter en stund kom Pippi ihåg att hon hade lagt båten under en gran för att den inte skulle bli våt, så när hon hade burit ner den till stranden igen kunde Pippi, Tommy och Annika rädda sig själva.