Välkommen till Hjoåns dalgång!
Det här är en serie cacher som går längs med dalgången som är ett vackert och unikt promenadstråk genom staden. Varje cache har en siffra, skriv ner den!
Hjoån är en oas som bjuder på härliga naturupplevelser året om. Naturstigen längs med ån kan du följa ända från Hjo hamn upp till Mullsjön, strax väster om Hjo. Stora delar av Hjoåns dalgång är naturreservat.
I närmare tusen år har Hjoån och dess dalgång spelat en viktig roll för stadens utveckling. Först som ankringsplats och hamn, senare för den tidiga industrin och i dag som naturreservat och rekreationsområde med lättvandrade stigar. En vandring utmed Hjoån är därför också en vandring i Hjos historia.
Hjoån har haft stor betydelse för staden Hjo och bygdens utveckling. Fallen och forsarna har sedan medeltiden utnyttjats till att driva kvarnar och andra verk. Det var utmed ån som de första industrierna på orten grundades.
I Hjoån har det under flera hundra år funnits flera dammanläggningar, som har hindrat fiskens vandring från Vättern upp till dess naturliga lek- och uppväxtmiljöer. Områdets främsta naturvärden är stammar av öring och harr som reproducerar sig i ån.
I dalgången häckar många fågelarter, bland annat mindre hackspett, kattuggla och stjärtmes. Vintertid rastar strömstare i ån.
Hjoåns dalgång är ett viktigt fritids- och avkopplingsområde för Hjoborna. Här finns gång- och cykelstigar i hela området. Dalgången används av skolorna som studieobjekt.
Idag är dalgången ett vackert och lummigt stråk. Så har det inte alltid varit. Hjoåns dalgång har skiftat utseende under århundradenas lopp. Under flera hundra år betades markerna utanför stadens hank och stör av kreatur ända ned till ån. Dalgången var då ett öppet landskap helt annorlunda än idag. De små kvarnarna och smedjorna vid ån växte till industrier och med dom växte behovet av kraft, vilket ledde till en utbyggnad av ett antal dammar runt sekelskiftet 1900.
När kvarnarna, stamparna, industrierna och därmed också dammarna förlorat sin betydelse förändrades landskapet återigen. Byggnaderna försvann, dammarna rasade, dalgången började sakta att växa igen och anta det utseende den har idag.
Kraftstationen
Rester från kraftstationen / dammen.
Här fanns Hjos första kraftstation tillhörande Hjo Mekaniska Verkstad. Byggnaden revs 1989.
Dammarna i Hjo hade en viktig funktion för industrierna. Fallhöjden från Mullsjön till Vättern är 45 meter. Under århundraden har vattnet från ån använts för att driva kvarnar, stampar, elverk, hammare, slipar, snickerier med mera.
Från början användes troligen enkla saltkvarnar som kunde utnyttja ett litet vattenflöde. Efterhand ersattes dessa av större kvarnar och över eller - underfallshjul.
För att inte vara beroende av varierade tillgång till vatten började man anlägga dammar. Från början var de små, men blev större allt eftersom behovet av kraft växte. Närmast staden anlades Hammarsdammen 1901, som också var den största dammen med en fallhöjd på sju meter. Hammarsdammen tömdes när dammfästet brast 1968.
Närmast uppströms efter Hammarsdammen kom Strömsholsdammen, anlagd 1916, med en fallhöjd på sex meter. En liten damm finns kvar vid Grebbans kvarn. Därefter kom Andersforsdammen samt två mindre dammar vid Herrekvarn respektive Stampens kvarn.
Ett gammalt flygfoto över Dammarna.