Välkommen till Hjoåns dalgång!
Det här är en serie cacher som går längs med dalgången som är ett vackert och unikt promenadstråk genom staden. Varje cache har en siffra, skriv ner den!
Hjoån är en oas som bjuder på härliga naturupplevelser året om. Naturstigen längs med ån kan du följa ända från Hjo hamn upp till Mullsjön, strax väster om Hjo. Stora delar av Hjoåns dalgång är naturreservat.
I närmare tusen år har Hjoån och dess dalgång spelat en viktig roll för stadens utveckling. Först som ankringsplats och hamn, senare för den tidiga industrin och i dag som naturreservat och rekreationsområde med lättvandrade stigar. En vandring utmed Hjoån är därför också en vandring i Hjos historia.
Hjoån har haft stor betydelse för staden Hjo och bygdens utveckling. Fallen och forsarna har sedan medeltiden utnyttjats till att driva kvarnar och andra verk. Det var utmed ån som de första industrierna på orten grundades.
I Hjoån har det under flera hundra år funnits flera dammanläggningar, som har hindrat fiskens vandring från Vättern upp till dess naturliga lek- och uppväxtmiljöer. Områdets främsta naturvärden är stammar av öring och harr som reproducerar sig i ån.
I dalgången häckar många fågelarter, bland annat mindre hackspett, kattuggla och stjärtmes. Vintertid rastar strömstare i ån.
Hjoåns dalgång är ett viktigt fritids- och avkopplingsområde för Hjoborna. Här finns gång- och cykelstigar i hela området. Dalgången används av skolorna som studieobjekt.
Idag är dalgången ett vackert och lummigt stråk. Så har det inte alltid varit. Hjoåns dalgång har skiftat utseende under århundradenas lopp. Under flera hundra år betades markerna utanför stadens hank och stör av kreatur ända ned till ån. Dalgången var då ett öppet landskap helt annorlunda än idag. De små kvarnarna och smedjorna vid ån växte till industrier och med dom växte behovet av kraft, vilket ledde till en utbyggnad av ett antal dammar runt sekelskiftet 1900.
När kvarnarna, stamparna, industrierna och därmed också dammarna förlorat sin betydelse förändrades landskapet återigen. Byggnaderna försvann, dammarna rasade, dalgången började sakta att växa igen och anta det utseende den har idag.
Barkstampen & Stadskvarn
Här låg det en Barkstamp.
Fri rekonstruktion av barkstamp.
Utmed Hjoån har det funnits ett flertal stampanläggningar. Förutom barkstampar har här även funnits benstampar och vadmalsstampar.
För att göra hudar användbara garvades de till läder. Vid de ursprungliga garvmetoden, som kallas vegetabilisk, lades hudarna i vatten tillsammans med bark från ek eller gran. Vid barkstampen finkrossades barken med tunga trästockar.
En benstamp användes för att krossa djurben till benmjöl, som är rik på kväve och fosfor. Benmjölet användes som långtidsverkande gödningsmedel. Besök Sveriges äldsta bevarade benstamp från 1865 i Sätra, Karlsborg.
Vadmal är ett vävt ylletyg behandlat i em vadmalsstamp. Tyget lades i trätråg med varmt vatten och pressades samman med stockar (valkning). Vadmal är slitstarkt, tätt, varmt och vattenavstötande.
Lite längre ner utmed Hjoån från Barkstampen fanns Stadskvarn. Av ett protokoll från 1764 är det mycket som talar för att en ny stadskvarn blev anlagd på denna plats 1764.